Jul mul!

         Tänk helt plötsligt så göör det inget att det blir mörkt så tidigt, det är till och med bra!

 För nu får man ju el-slösa i en hel månad och genast blev det tusen gånger mysigare inomhus.

Och barnen, med julafton i åtanke, gör precis allt man ber dem om,  -kan du hålla i lampan så att mamma kan fota lite....

                Nu när är det juligt på utsidan gäller det bara att jula till det på insidan också.
                                      Julmula sig med pepparkakor och lussekatter.
                                                                          Noga.

Mysigt och töntig

Batteridrivna ljus....för några år sedan tyckte jag att det var bland det töntigaste och fulaste som fanns men nu när jag (enligt mina tonårsbarn) själv blivit ful och töntig så passar dem mig precis. Att vara tonårsmamma innebär att man serveras "sanningar" som är svåra att bära men jag gör så gott jag kan och kompletterar med lämpliga accessoarer som batterivärmeljus och hemmapoppade popcorn i kompostpåse på bion. Det gäller att se saker på rätt sätt, batterivärmeljusen är egentligen en sorts ljusslinga (fast utan slinga), hemmapop är nyttigare och godare och hur cool man än är så är man alltid fel för sina egna tonåringar (kanske inte jämt). Hur som helst, när mörkret faller är batteriljusen mysiga och man kan varken elda ner sitt hus eller katt med dem (eller elaka tonåringar)....

Spretigt och blankt

Häromdagen såg jag sol, den där filten som legat över stan i en månad lyftes bort en liten stund. Jag lyckades tajma det med att sitta ute med en kopp kaffe på stentrappan och titta på hönsen som gick runt och sprätte i jorden på jakt efter mask och annat smask. Jag blir som hypnotiserad av hönorna, de är så underbara att lyssna på och att betrakta. En daglig hönsdos borde alla få, det gör så gott i själen.
Mina små silkeshöns lämnade jag tillbaka idag, de slutade inte snora och jag blev orolig att de skulle smitta de andra hönorna. Nu står deras bur tom på glasverandan, trist...inget litet svart huvud som kikar på mig när jag går förbi. Men till våren får det bli nya silkeshöns de var så roliga till sättet och lätta att tämja.

Jag drömmer om ett silverträd och har påbörjat ett litet sådant att trä runt ett ljus. Silver är lite för dyrt för att det ska kunna bli lika pampigt som jag önskar men till nästa års silverkurs ska jag bygga vidare på min silverträds manschett. Många, tunna, tunna blad på långa smala skaft. Spretigt och blankt....

Förvirrad hemhjälp

 Jag tänkte att jag skulle slippa en del av damsugningen och har köpt en robotdamsugare, jippie får vi hoppas....just nu skapar den mer förvirring än hjälp. Det första den gjorde var att åka in under en byrå och snurra runt där inne en en stund tills den gav upp. Jag får väll läsa på den där bruksanvisningen ordentligt, just nu beter den sig som om den vore berusad och lite efterbliven. En sådan hjälp vet jag inte om jag orkar med...

Får man börja nu?

                                                             jag gör det i alla fall....

Jag mjuk startar med några små granar som jag lånat i skogen, efter jul ställer jag tillbaka dem.

 Faktiskt så får man plocka gran om de växer i ett dike och himla tur för mig så hittade jag ett bra julgransdike.

                                                 Sprit och gran, julen kan börja!

Överleva

                                Nu handlar det om överlevnad och då är detaljerna viktiga.

Varmt innanför och utanpå är viktigt för att stå ut med vinterfukten och kylan. Inuti så älskar jag nu just det här teet från Yogi tea, man kan brygga om och om igen på samma lilla sked med te en hel dag. Jag silar av och slänger tillbaka i kastrullen och fyller på med nytt vatten så att är det redo att värmas på nästa gång suget sätter in. Lite blaskigt blir det kanske fram emot kvällen efter sjutton ombryggningar men desto godare blir det att få dricka nytt nästa morgon.
Och utanpå, en liten vit kanin att svepa runt halsen för att hålla nordan borta från att leta sig ner innanför kragen, fasa. Halsen är min känsligaste kroppsdel, förtjänar päls och ull och allt som är varmt.

Mys-stressen närmar sig

Jag har hittat ett "kaninägg" till i hönshuset, tydligen är kaninburen mysigast när hen ska till och värpa. Nu har vi två ägg att sätta i oss men jag drar mig lite, de är ju så fina måste vi verkligen äta upp dem? Samtidigt som det är roligt med husdjur som ger en små presenter så känns det lite grymt att koka deras bebeisar (nä vi har ingen tupp så de är ju inte befruktade men ändå).

I morgon är det en månad kvar till jul och det är dax att börja med allt, leta minigranar i skogen, baka pepparkakor, lusse och hitta staken på vinden, mysigt och stressigt. Mysstress, härligt och lite jobbigt men mest härligt.

The hell hall

                                                 Förut så hände det här hela tiden....

 Jag liksom kollapsade på hallgolvet så fort jag kom hem, mentalt eller bildligt. Men inte nu! Jag har fått frid i hallen. Istället för att mötas av en enorm hylla proppad med saker som rinner ut ur den och ner på golvet så möts jag av den finaste möbel som finns, en röd sammetssoffa och en platt räv.

Nu kör jag stenhård gestapostil, inga mössor, vantar eller väskor får existera i hallen, skorna ska ställas på parad, jackor hängas upp i snörräta rader und so weiter. Den som inte lyder bestraffas hårt. Det går ganska bra, faktiskt, och jag har slutat svimma när jag kommer hem.

Lika och olika

                        Mina tvillingpojkar och ett par tvillinglampor, lika men olika alla fyra.

Hurra för mig!

Ja, jag fyller ju år idag då får man hurra för sig själv. I morse fick jag en kram av min ena yngsting, han undrade om det kändes bra att fylla år. -Jo då, det gör det men jag börjar känna mig gammal svarade jag. -Men det gör man alltid mamma, jag känner mig också gammal och jag är tio år.  : )

Som tur var såg jag till att vara ledig idag så att jag kunde göra sådant som jag gillar tex gå på loppis och köpa något livsnödvändigt. Det mesta jag blev sugen på la jag tillbaka (och kände mig därmed otroligt vuxen och förståndig) men en ensam jordglob utan lampa fick följa med hem, perfekt att ha på huvudet.

Innan familjen kom hem och tog över huset så gick jag ut och stal en höna en liten stund. Hon kuttrade förtjust i mitt öra och smakade på pelargonerna men de andra hönorna ropade förtvivlat på sin kompis eller så var de bara avundsjuka. Det här är min favorit i hönsgården, kanske för att vi är så lika, om jag sätter på mig en beige klänning så skulle vi kunna tas för systrar. Jag tror faktiskt att jag har en perfekt klänning i min garderob, i morgon ska jag nog ta och överraska henne.

Multimys

Hönsens värmelampa måste vara den ultimata multimyslampan, både värme, porrbelysning och en känsla av att hela huset brinner. En sådan vill jag också ha! Måste fråga om jag får låna den.
Mitt morgonte, när alla försvunnit till skola och jobb dricker jag i total tystnad under noggrann uppsikt av ett par gula ögon.

Bästa presenten!

Äntligen eller redan, oj! I kväll när jag gick ut till hönorna så låg det ett pytteägg i kaninburen. Luckan står öppen hela tiden till kaninens bur och hönorna går in där titt som tätt. Jag har ingen aning om vem av dem som värpt och jag trodde att vi skulle få vänta till någon gång i vår innan de började värpa. Vårt första egna ägg, så gulligt, knappt större än ett plommon, undrar vad lilla hönan tänkte när hon valde ut sin plats och hur det kändes att lägga det allra första ägget i sitt liv. Frågan är bara hur ska vi kunna äta upp det? Just nu får det ligga i finskåpet så att vi kan känna på det och hålla i det. Tack lilla hönan. : )

Lökblommor

Jag lider av blombrist här hemma men snart kommer de, julblommorna eller lökblomma som känns så bra att säga. Och små granar och tallar som man plockar i skogen fast man kanske inte får. Jag börjar nog redan till helgen tror jag.
Mina nya höns mår inte riktigt bra, de nyser och har därför fått flytta ut ur hönshuset så att de inte smittar de andra hönorna. Nu får de bo i badrummet och jag hoppas verkligen att värme och hönsvitaminer gör de friska för jag tycker redan så mycket om dem. De gillar att sitta i famnen och bli klappade och vem kan låta bli att ta en klapphöna till sitt hjärta.

Födelsedagsvecka!

På fredag fyller jag år men att bara fira en dag känns fjuttigt så jag tänker fira hela veckan. Och eftersom jag ääälskar djur så gav jag mig själv en höna idag. De andra hönorna är ju officiellt barnens fast det är ju jag som sköter dem. En svart liten höna med päls fick jag, pälshöna eller silkeshöna som de egentligen heter har fjädrar som känns och ser ut som päls, underbart gosiga. Eftersom höns är flockdjur köpte jag en till mannen också. Tårt-berit heter min och låter lite läskig när hon skriker inget gulligt kackel där inte. Hoppas nu bara att de andra hönorna  visar lite gästvänlighet när de har vant sig vid varandra, första försöket gick inte så bra men jag är lite blödig och klarar inte av att se när de mobbas. Nu bor de i kaninburen som står i hönshuset och får prata genom gallret med de andra tjurhönorna.

Stjärningt

Jag har väntat länge på att loppisarna ska börja sälja julpynt, mässingsstjärnor närmare bestämt. Tyckte att hönorna kunde behöva något fint och blankt i hönsgården. De är alltid väldigt tacksamma att göra fint hos och inspekterade och provpickade noga på det nya blanka.

                                                  En egen liten stjärnbåge fick dom....

För att få tanterna att ställa sig där jag vill ha dom så lockar jag med majs, de gör nästan vad som helst för lite majs.

Men att få dem att stå orörliga är nästan omöjligt, det där huvudet rycker hit och dit och blir suddigt på nästan varje bild. Men till slut så brukar det alltid bli några bilder där de står stilla. Älskar de här små människorna höll jag på att säga, hönorna menar jag ju....

Yule!

Om en vecka fyller jag år, sen är det en månad kvar till vintersolståndet. En magisk dag som ingen firar! Vi firar allt möjligt konstigt men inte den bästa av alla dagar, den då det äntligen vänder. Då är vi på botten av gruvan och kan börja klättra upp igen mot solen och ljuset. Efter en snabb googling så verkar det som att i häxkretsar firar man yule, en ljusfest på vintersolståndsdagen. Lite likt julens traditioner tycker jag med träddyrkan, guldstjärnor som symbol för solen och mat med saffran. Jag ska nog slänga in en Yulekväll  (om det uttalas julekväll så känns det väldigt bekant) i år. Den 21/12 kl 18.11 knäpper det till och solguden föds på nytt, en magisk gul kväll.

A super ordinary grey day

Jag bakar muffins en helt vanlig dag, köket är minst sagt rörigt, som vanligt. Alla vill ha olika smak på sina mufffins, det räcker liksom inte att man bara bakar. Citron, cholkad eller banan, jag vill ha med banan. Någon kommer bärande på -titta mamma vad gullig Åke är och lämnar honom i en balja ovanpå en kakburk.

Det är en mjölkig grå dager, jag hämtar stativet till kameran för att kunna fota, katten ligger snällt kvar och väntar.

                    Han får sin hundrade puss för dagen och passar på att dra mig i håret.

                                            Sen bakar jag klart och han vilar vidare.

   Lika grå som en vanlig dag i mitten av november, grå är min nya favoritfärg i alla fall på katt.

En själsfrände...

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta hand om den här krukväxten och dess medsystrar, när jag reser bort lever de upp och strålar för fullt när jag kommer hem. Nu när jag varit hemma en dryg vecka säckar de ihop och tappar stinget, de gillar mig inte helt enkelt. De får nu en sista chans att skärpa sig annars blir det komposten. Jag har egentligen väldigt svårt att göra mig av med krukväxter, min mamma sparade vartenda litet skott om det så bara var en liten halvgrön pinne som stack upp ur jorden och jag är likadan. Följaktligen har jag ganska många blommor som ser ut som zombies, de får stå i skämshörnan tills jag skärper mig och rensar (typ en, mer klarar jag inte åt gången). Det kan ju också vara så att jag och den här krukväxten står i någon sorts andlig transcendental kontakt, jag lever ju också upp när jag reser bort och blir lite mindre frodig här hemma. I så fall piggar den nog på sig i nästa vecka, för då fyller jag år.

Inte en droppe

Nä det blev inte så mycket som en endaste liten tår. På djursjukhuset kallade  dem Åke för Jocke och då kom jag av mig.  En katt kan väll inte heta Jocke, det låter ju inte riktigt klokt (särskilt om den redan heter Åke). Och det gick bra med ÅKES kastrering, skönt att det är över. Fast lite besviken är jag för att veterinären inte försökte övertala mig att min vackra katt borde få användas i avel och inte kastreras....men nu är det gjort. : )

Gråta hela dagen

I morgon kommer jag nog att gråta hela dagen, inte för att det är något sorgligt som ska hända men ändå.... Åke är nästan en fullvuxen man nu och man får han ju inte vara så i morgon är det dax att kastrera honom. Det kommer säkert inte gå någon nöd på honom men med tanke på hur mycket jag grät när vi skulle kastrera vår kanin för några år sedan så....jag har någon slags känslomässig störning när det kommer till husdjur. Om jag bara kunde få förklara för honom vad som ska hända, fast det är klart då skulle väll HAN få panik ingen man vill väll få testiklarna bortplockade. Men om jag bara kunde få stanna hos honom på djursjukhuset och hålla hans lilla tass så skulle det kännas lite bättre men nu måste jag lämna honom där hela dagen. En hel dag!

Stackars Åke. Stackars mig. Stackars Åkes testiklar som ska hamna på sophögen, dem är det nog mest synd om. Ensamma på sophögen, bortglömda och bortvalda, men de har i alla fall varandra.

Fars födelsedag

Idag firar vi fars födelsedag och hoppar över fars dag, man hinner inte allt. Han önskade sig ingen tårta men gärna en äppelpaj, så idag har jag krupit runt under våra äppelträd och letat upp de finaste fallfrukterna. Jag förbannar mig själv för att jag inte tog reda på alla äpplen i tid. Det började bra, frysen är full med mos och juice men sedan kom jag av mig. Varken torkade äppelringar eller ätäpplen har jag hamstrat. För att pajen skulle se lite kalasig ut så stack jag ner små tårtljus i den men insåg ganska snabbt att, just det, stearin smälter om det blir varmt... Så det blev en paj med små rosa, blå, gröna och gula pölar, ganska fint i och för sig det med.

Öar

Mitt hem består av öar som jag gillar och hav däremellan som jag inte gillar så värst eller kanske snarare berg som jag försöker att inte se. Stökhögar och saker som är på väg till en given plats eller som blivit tillfälligt hemlösa. Det tycks nästan omöjligt att ha det som bilden visar, en skräpfri yta. För så fort jag vänder ryggen till så hamnar det något där papper, böcker, tidningar, ren tvätt, smutsig tvätt... Det är väll priset för att man delar hem med andra och framför allt med sig själv för jag är minst lika duktig på att strö saker omkring mig som de andra....En får lära sig att njuta av öarna så länge dom varar helt enkelt. God lördag : )

Hjälpa till...

Det roligaste med ett nyfiket husdjur är allt sällskap och "hjälp" som man får, lite som att ha en treåring i huset igen.

                                             Nybadad och väldigt sugen på mellanmål....

Mitt dåliga samvete, vi umgås för lite, salamandern och jag. Inte alls faktiskt men jag vet inte om han lider av det. Lite sällskap har han i alla fall nu i form av en beundrande katt.

Varje gång Åke har badat pustar jag ut lite, inte för att han ogillar att bli blött det går fort och lätt att svabba av honom i badkaret. Men all hans päls ger honom ett ganska välpolstrat utseende och jag oroar mig för att han är lika tjock som han ser ut, men i blött tillstånd ser han mer ut som en svulten kloakråtta än en tjock liten gris. Så jag behöver nog inte oroa mig.

                Sa jag kloakråtta? Jag menar förstås skogsmus, en pytteliten hungrig skogsmus.