fredag 26 augusti 2016

Post hawaii


Igår hawaiiflicka, idag husmor. Livet går upp och ner ;) Mitt halsband från gårdagens fest med förlossningskollegorna får hänga hos buddha nu, kanske får jag användning för det igen. Bastkjolen fick jag löfte av chefen (!) att använda på jobbet när jag vill. Så om någon därute är sugen på en hawaiiförlossning så säg till (måste bara räkna ut vad det innebär mer än att barnmorskan har en bastkjol på sig och instruerar paret i hulahuladans).


Kameran fick vila i väskan men en bild tog jag i alla fall innan gästerna anlände med båt. Här, i den vedeldade trätunnan trängde vi ihop oss så många det gick medan regnet droppade och skymningen föll. En utsikt att bli förälskad i.


 Ikväll äter vi kräftor, dricker bubbliga drycker och njuter av att det är sommar, sol och ledig helg! Doktor Westerlund får festa loss på en extra skopa ekologiskt gödselvatten.

torsdag 25 augusti 2016

Vårfint


Ett välstädat hem är en fattig kvinnans lyx. Det gamla ordspråket kanske borde dammas av lite men andemeningen är sann. 


 Nyputsade fönster och nya gardiner, nästan så att det blev vår i vardagsrummet. Jag slås ofta av hur mycket det gör att putsa, gno och flytta runt några saker, som ett helt nytt hem plötsligt. Alldeles gratis. 



Och man hittar gamla grejer man glömt bort att man hade....ångmaskinen som blivit en ljusstake.


Till och med blommorna sträcker lite extra på sig när det blir dammat mellan bladen på dem. 
Damm, en medelklass kvinnas största fiende. Och det kan man väl leva med särskilt om man är beväpnad med en välfungerande dammsugare. 

tisdag 23 augusti 2016

Äppeltid och mord


Mina äppelträd börjar bli ålderstigna, de har många år på nacken nu och äpplena börjar få ålderstecken i form av leverfläckar. Eller är det möjligtvis någon form av näringsbrist?? Men mos, juice och paj duger i alla fall gammäpplena till.


Många äppelpajer behöver man för att rusta sig inför vintern. Många, kom i håg det. 



Den här kreationen var inte planerad, jag ställde ifrån mig en trasig lykta på en halvdöd pelargon och nu har de har fattat tycke för varandra på ett väldigt fint sätt tycker jag. De här ska jag prova med fler trasiga prylar, kan bli hur bra som helst och blir det inte bra så blir det i alla fall roligt och det är bra det med. 


Idag fick jag be min modiga humle om förlåtelse. Den kastar sig utan minsta tvekan ut från 3:e våningen och klättrar utan fruktan upp mot taket. Och vad gör jag? Vattnar jag? Nej jag bara glömmer bort och undrar sedan varför den ser så tjurig ut. Stackars fina humle. Jag har lovat att skärpa mig men det är så svårt att komma ihåg att vattna och den är ju så förtvivlat törstig.


Jag har just klivit ur en hemsk värld för att träda in i en annan, läs inte Vassa föremål om du vill ha dina fria tankar för dig själv och gå inte vidare till Lejontämjaren, den känns nästan ännu värre. Efter dessa två måste jag läsa något fint och snällt. Något om blommor och gödsel kanske.

måndag 22 augusti 2016

Middag hos solrosorna


Det blev sommar igen! Och middagen gick att äta ute.... 
Vi har saknat ett parasoll i flera år men har ä n t l i g e n hittat, beställt hem och fällt upp. Lycka. 
Solen gick runt hörnet flera timmar innan vi åt middag  men vi fällde upp ändå, bara för att det blir lite ombonat och mysigt, nästan som att sitta i en koja eller inne fast ändå ute. Som att både äta kakan och ändå ha den kvar, vilket himla bra parasoll.


Solrosorna börjar nicka, de dignar höggravida med frön. De tänker jag ta vara på och så nya solrosor till nästa år. En djungel vill jag ha då. Kommer ångra mig när jag ska vattna men sedan när de slår ut, då blir jag rik. 


Klart man ska unna sig en solrosdjungel. Titta bara!


Det kan aldrig bli för mycket rosa.

söndag 21 augusti 2016

I fläderbushen


 Idag har jag klampat runt i bushen, min egen fläderbush och skördat. Den har blivit lite vildvuxen och känns mer som en bush numera...


Vad jag sedan ska hitta på med bärklasarna återstår...
Glass kanske? 
Saft definitivt. 


Om inte annat så är de väldigt vackra att titta på.


Jag delar smaken för fläderbär med fåglarna och det gör jag gärna, de finns så att det räcker och blir över för många.


 Och hönsen, de åt så fint. Plockade ett bär med näbben och la det på marken, vred huvudet lite på sniskan så att det gick att se vad det var för något innan det svaldes. 
Fläder für alle. 

fredag 19 augusti 2016

Vår middagsgäst


Min jobbväska, här förvarar jag viktiga papper som jag bär fram och tillbaka till jobbet, små påsar med nödkost, reserv smink och en några månads magasin som jag nästan läst klart men inte riktigt kan släppa ifrån mig... Med jämna mellanrum rensar jag och byter ut en del av innehållet men det mesta åker ner igen. Jag är en släpare. En sådan som släpar omkring på alldeles för många bra att ha grejer. Men man vet aldrig när man måste koka sig en portion havregrynsgröt eller lusläsa ett gammalt nummer av en trädgårdstidning. Det gäller att vara förberedd och förberedd är mindre rädd. Jag är aldrig rädd (bara väldigt tungt packad). 


Så här ser middagarna ut hemma hos oss med en stor lurvig lite misstänksam katt på matbordet. Han är tydligt intresserad av vad vi äter men nöjer sig med att blänga på maten. Jag har alltid tyckt att husdjur SKA sitta på matbordet när man äter, det blir så mycket hemtrevligare då (såvida man inte har en stor golden retriver som husdjur) . Under min barndom var det kaniner, möss, undulater eller hamstrar som gjorde oss sällskap på matbordet. Inte samtidigt och förstås inte när mamma och pappa var med (såvida det inte var helg och de druckit lite vin). Mysigast var frukostarna jag delade med mina guldhamstrar, vi åt från varsin sida av filtallriken, små skära tassar som höll hårt i corn flakes och tuggade med imponerande hastighet. Om jag blir en ensam gammal gumma någon gång så ska jag skaffa mig en liten frukostkompis. Guldkant på ålderns höst.  

torsdag 18 augusti 2016

Våga vägra höst!



Balkongen, den kära, känns allt annat än lockande just nu och jag längtar mer än någonsin efter ett växthus att krypa in i. Tålamod är inte min starka sida men ett sådant stort projekt måste ta tid om det ska bli bra. Jag tror att mina små tussiga krukväxter också längtar efter ett spa-utrymme att få vila ut och samla kraft på emellanåt. Lite får jag skylla mig själv när jag envisas med att inte klä på mig ordentligt när jag går ut i trädgården, en prickig sommarkjol och flipflops är väl knappast det bästa trädgårdsplagget i regn och snålblåst. Men Augusti ÄR ju en sommarmånad så jag hoppas att den tar sig snart så att jag slipper anstränga mig med ordentliga kläder ett litet tag till. 

onsdag 17 augusti 2016

Blått som smittar


Lampetterna jag köpte för någon vecka sedan sitter nu uppspikade, inte riktigt i jämnhöjd trots att jag mätte supernoga. Men huset är lite snett och vint så det var inte oväntat. När jag får ork så ska sladdarna nitas fast och helst ska jag även montera på nya strömbrytare så att det går lätt att tända och släcka. (blå soffa, blå fåtölj, blå lampskärm)


Jag har egentligen aldrig gillar blått men så plötsligt så smyger sig den ena blåa saken in efter den andra. Idag kom jag hem med två blåa toppar, blått är faktiskt mycket snyggare än svart. Jag måste nog inse att jag tycket om blått nu.


Men rött och rosa får fortfarande mitt hjärta att klappa snabbare, särskilt när de möter varandra. 
Färg är alltid bäst ihop, de gäller att hitta kombinationerna som slår an.

tisdag 16 augusti 2016

Serietidningslycka


Det finns något väldigt overkligt över solrosor, kanske för att man känner sig som en Tummelisa när man tittar upp på dem.  


Eller känslan av illustrerad serietidningslycka; i det här huset bor det en glad och lycklig familj. En mamma som älskar att städa och putsa fönster, en pappa som lagar fantastisk mat varenda dag och snälla barn som är snälla, inte för att de fått betalt utan för att de bara är födda såna. Men de luras, solrosorna. Vi är en helt vanlig tjurig familj med ovanligt ståtliga solrosor.



Inte ens katten gör som jag vill fast jag sätter honom på pedistal.

måndag 15 augusti 2016

Åkes blomma och min...


Klart att katten måste ha en egen blomma. Åke har tuggat sig igenom ett antal olika sorter både krukväxter och snittblommor, det gäller att hålla koll på vad som är giftigt för små katter. Men den här, en ampellilja är både ätlig och god. Han väljer oftast de späda små skotten som hänger ner i lagom sitthöjd och på så sätt ser ampelliljan aldrig särskilt misshandlad ut. Duktig kisse!


Det här är min blomma, Hibiskusen. Men jag tuggar inte så mycket på den jag brukar nöja mig med att titta och titta och titta. Lukta går inte för Hibiskus är bara snygg den doftar ingenting. Tyvärr blommar den inte särskilt ymnigt så jag fyller ut med lite annat nästan lika tjusigt.