torsdag 24 juli 2014

Fin ägg


 Just precis sådana här ägg vill jag gå ut och skörda i hönshuset om några veckor/månader. Lite olika färger grönskimrande och bruna/rosa, nästan för fina för att ätas upp.






                                                       Åke, min lilla sällskapsdam.





Just de här äggen kommer från ett gäng lyckliga lanthönor, mina höns får ju bli stadshönor förhoppningsvis så gillar de sitt hus så mycket att de aldrig längtar tillbaka till landsbygden. Bara det blir färdigt någon gång....

tisdag 22 juli 2014

Julidagar

Jag som surade så över den här sommaren.  Nu är jag nöjd, mer än nöjd. Men det får gärna fortsätta så här i flera veckor till, så att jag kan klämma in små minisemestrar mellan arbetspassen. Som nu, i tre dagar har jag doppat tårna i Mälaren och det var ljuvligt varenda gång.

måndag 21 juli 2014

söndag 20 juli 2014

Gult som solen


Mina pumpor gror som bara den, uppdragna från egna frön. Varje  gul stjärnblomma blir så småningom en halloweenpumpa och det finns väldigt många gula stjärnor i min trädgård just nu. Från förra årets pumpbarn tog jag mina frön, vilket borde innebära att det här är mina pumpbarnbarn och inom överskådlig tid så kan jag få pump barn barnsbarns barn. Svindlande!

lördag 19 juli 2014

Skogsfynd...


Egentligen är det konstigt att man inte hittar skelettbitar oftare i skogen.  Vem begraver alla döda djur? Att någon äter upp dem är ju lätt att förstå men något borde bli kvar.
På en promenad med de två yngsta barnen i skogen hittade Noel en rådjurs skalle uppträd på en pinne lutad mot ett träd. Nästan för bra för att de skulle tro att vi bara råkade snubbla över den, t o m jag fick häxfeeling. Härligt! Passar min mossmössa galant.

fredag 18 juli 2014

Hönshuset


Det tar sig, sakta men säkert. Det slutade med att vi inte byggde själva och det är jag glad för, annars hade det nog bara legat en hög med brädor här. Huset ska målas som vårt bostadshus dvs falurött med vita foder och grön dörr och fönster. Ett litet fönster ska till på sidan av huset. Om en eller två månader så kan jag nog börja leta höns...


Vi valde att göra huset så stort så att det går att sitta härinne och umgås med hönorna, det är inte bara för äggens skull som jag vill ha höns. Jag tänkte att vi ska dricka te ihop och de ska skrocka för mig så där fint som bara små hönor kan göra. Snart....

torsdag 17 juli 2014

Skrotgård


Nästan lika fint som i skogen men kanske lite mer spännande. Skrotgårdar.....  Tänk den som hade en turkos container, säg den blomma som inte gör sig mot en sådan. Jag skulle fylla den med vatten så att barnen och jag kan bada och kanske skaffa de där ankorna som de tjatar om. 
En trädgårdar ska ju helst bestå av olika små rum, här har de uppstått spontant, de är bara att bygga vidare. I bilen kan de små fåglarna bygga bo och igelkottar kan sova i rören. 

tisdag 15 juli 2014

Ananasbur


Mina sista skälvande timmar i frihet (innan jag återgår till världens bästa jobb) spenderar jag i Bergslagen hos min svärfar. Jag gillar verkligen hans återbruk av ett gammalt undulatfängelse. Istället för en ensam liten fågel med flygförbud så kan nu de vilda fåglarna flyga ut och in i buren och äta av maten han lagt ut. Det kommer till och med skogsduvor och tränger sig in för en mumsbit. Jag måste skynda fynda en fågelbur.

måndag 14 juli 2014

Obesvarad kärlek....


Först pysslar jag om dom allt vad jag kan - inte en blomma.  Sen reser jag bort i nästan två veckor - tada! Jag misstänker att mina pelargoner avskyr mig. Men jag älskar dom och tänker se till att de älskar mig tillbaka. 

söndag 13 juli 2014

Mitt finaste rum




Nu när det är sommar önskar jag att mitt hus låg mitt i skogen, en oändlig skog. Mitt finaste rum som aldrig behöver tas om hand eller städas. Där kan jag bara vara jag.


Jag är mera skogsdjur än vattendjur, även om jag älskar sjöar och hav så har jag hellre mossa i håret än sjögräs.


Det finns ingen skog som är bättre än någon annan, alla är vackra. Det lilla i den och det stora. De spretiga, vassa döda träden och de frodiga, levande.


Ibland får jag med mig ett sällskap på vägen men för det mesta går jag runt här själv, vilket som är lika bra. Men skogen känns mer förtrollande när jag går där alldeles, alldeles ensam. Eller är man någonsin helt ensam i en skog, om jag lyssnar noga hörs det nästan jämt små ljud från någon som smyger, prasslar eller viskar.