Halloween...

Imorgon hotas det med snöstorm och jag har inte riktigt hunnit rädda alla blommor, men den här glada har i alla fall fått flytta in. Den får njuta av sin egen blomsterprakt i en lånad silverbricka, det är bra om brickan står framme så att jag kommer ihåg att lämna tillbaka den (sen kan jag ju passa på att njuta lite av den också :). 

Halloweenkvällen sänker sig över balkongen och vi har inte firat ett dugg, för mycket annat som tar tid men lite pynt har vi och fira kan vi göra resten av veckan. Först ska jag bara föda barn i två nätter sen så tar vi lite höstlov tillsammans. 

Lärkor på krans

Någon gång i somras band jag ihop en krans av elaka småträd som växer utan lov i trädgården. Tanken var att den skulle fyllas på vid lämpligt tillfälle med spretiga kottkvistar av någon rolig sort. Och tänk just idag på en söndags promenad i skogen så snubblade jag över det ena lärkträdet efter det andra och på marken under dem låg det högar av vackra små kottkvistar, bara att ta för sig. 

Med limpistol och koppartråd från slaktade elkablar så fyllde jag på kransen tills den spretade lagom mycket. Just koppartråd är perfekt att använda till kransbindning, den syns inte och är lätt att arbeta med. Det enda trixiga är att skala ut den ur elkablarna men det går om man har lite tålamod. För att koppartråden ska bli lättare att jobba med, den består av flera små tunna trådar så gör jag knutar på några ställen då håller den ihop bra.  

I väntan på att ytterdörren ska bli ledig så får den hänga på baksidan hos hönorna. 

Besatt

Det här har aldrig varit annat än ett vanligt skåp men nu när vi börjat bygga växthus så tänker jag plötsligt på det som ett litet växthus och inte ett skåp. 

 Förutom ett par kaktusar så har det aldrig varit några växter här inne, det enda sambandet med grönska är vaserna jag förvarar här. Men det blir väl så när man är mitt uppe i ett projekt som slukar en, jag har fått växter på hjärnan. 

Det är nästan så att det växer ut blad genom huvudet på mig. 

Helgpynt

Idag fick jag lön. Äntligen pengar att spendera på viktiga oviktigheter. 

Halloween stundar och jag har i alla fall inte tröttnat på skelett och orangea pumpor.

Fråga är bara vad som är läskigast, vår rosa dörr eller det plastiga skelettet.... 

Själv är jag lika förtjust i båda. 

- Har du ställt Åkes låda på matbordet älskling?

Risken finns ju att han missuppfattar min bordsdekoration. Men det har gått bra i 24 timmar så förhoppningsvis så låter han bli den. 

Jag tycker att de där lådorna med sand och små julgransljus som kyrkorna har till allhelgona är så fina, sen är det ju praktiskt att kunna ta vara på ljusstumparna. På min mammas tak plockade jag små fina runda mosspluttar och dekorerade med. Mossa är väldigt vackert och nu har jag världens bästa plockställe. 

Löva

Lite som en kuf kände jag mig när jag smög ner för gatan i mina trädgårdskläder och stannade till vid en parkering och fyllde min påse med lönnlöv. En sådan där tant som man skulle fnissat åt som sjuåring och skämts ihjäl för om det var ens mamma och man var 16 år. Men om man hittar en skatt så måste man ju få ta vara på den och titta vad fint det blev.

 I ungefär fem minuter innan hönorna sprätte runt allt. 

Hemma hos min mamma bjöds det på eldröda rönnlöv, så vackra att de fick följa med in. Hösten går fort det gäller att fånga the löve. 

Punkt nr 2

Listor är bra, chansen är mycket större att det verkligen blir städat på baksidan om det står "städa baksidan" på ett papper. Jag måste bossa mig själv för att det ska bli något gjort. Men en alldeles tom baksida vill jag inte ha så min julbjörk/påskträd som tillbringat ett par månader på vinden fick överta parasollfoten. 

Löven kommer väl strax att blåsa omkring igen och då tänkte jag sopa in dem i hönsgården men först får de vara höstpynt. 

Som små fjäderbeklädda hajfenor kryssar de fram runt, hux flux har de gått över till grannen men de kommer alltid snällt hem igen. 

Först frisk luft sedan leriga tassavtryck i vår vita trapp. Tur att jag tycker sånt är gulligt. 

Grönt ljus

Nej det här ser ju faktiskt för deppigt ut. Min mysiga fina baksida har fått en höstdepression och alla möblerna ser ut som att de hatar varandra. Här måste höststädas! 

Det kan ju inte vara kul att vara höna med den utsikten. 

Radiatorerna stånkar och knakar,de verkar tycka att det är lite drygt att börja jobba igen. Vi har fortfarande inte ringt någon som kan fixa upphängningen på den här gamla trotjänaren men vi har böcker och en del av dem får helt enkelt jobba lite. 

Jag tyckte lite synd om mig själv igår och försökte muntra upp mig med ett fint ljus från den lokala matbutiken. Det var väldigt svårt att avgöra om jag skulle bli gladast för ett grönt, turkost eller svart ljus, det fick bli det gröna. Ärligt så funkade det så där, skulle nog behövt minst tio ljus för att bli glad, nu kände jag mig mest snål. Kanske att jag slår till på i alla fall några fler ljus imorgon. Om jag städar fint på baksidan kan jag vara värd det. 

Heja vas

För en glömsk person som jag är det här världens bästa krukväxt, svärmorstunga. Den trivs hos oss trots att jag både glömmer och överkompenserar om vartannat. 

Eftersom bladen blir väldigt långa med tiden behöver rötterna få lite djup så att de orkar hålla upp hela församlingen. Vill man inte ha så stora, tunga krukor går det utmärkt att plantera i vaser istället. Vas istället för kruka är det nya svarta. 

Och tänk på alla fina keramik urnor som bara står på loppisar och väntar på att få bli fyllda med krukväxter. Jag måste nog ta mig en sväng redan i morgon... 

Höstloja

Jag vet inte vad det är med de här hösttrötta löven men de gör mig så lugn, det är som att de alla unisont andas ut och mumlar...det var den sommaren det, skööönt nu får vi sova en hel vinter innan knopparna börjar klia igen. Det smittar, idag tog jag mig till och med tid att ta ett långt skönt bad.

Pelargonerna är däremot inte de minsta höstloja, de blommar på som små envisa duracellkaniner. 

Det är bra det med, balans.

Bakom sovrumsdörren hänger fler slöa varelser, det är dax att damma av halloweenpyntet. 

Växthuspussel

I en förskräcklig snålblåst plockade vi ut fönster som stått i ett förråd i källaren i säkert en femtio år. Nu ska de få bli växthus. Vartenda fönster mätes noga med stela fingrar, sen ska vi göra små papperskopior så att vi kan lägga pussel, växthuspussel. Vi har köpt ett tjugotal fönster till  förhoppningsvis räcker det en bra bit.

Inne i köksvärmen gonar sig melonen och retas med sin söta doft. Jag ägnar mig åt min favoritsysselsättning, vimsa omkring i ett tillstånd av jag har inga måsten och flytta runt saker utan något särskilt plan. Det brukar bli den bästa sortens inredningsfix. Sen fick jag landa på en pall i köket med en gin och tonic. 

Fredagsfluff

Alldeles strax tänkte jag be min fredagsfluffiga bukett att maka på sig för nu är det min tur att slänga upp benen i soffan. Jag är alldeles snurrig i huvudet av ett byggmötet på eftermiddagen och alla små detaljbeslut som måste tas i växthusprojektet, ett kärt besvär förstås.  

Den får stå här och snegla på tv:n.. 

Så länge det finns att plocka av därute tänker jag fortsätta göra mina egna buketter. Jag avslutade med ett varv inne och plockade åt mig ett vackert palmblad från rumspalmen, den hade ändå så många. Tygblommorna fick stå kvar i sina gamla arrangemang, det var tillräckligt med färg här för att jag skulle känna mig nöjd. 

Det gula är Violruta som blir vackert gul på hösten, de små svävande blåbären är höstanemoner som tappat alla sina skära blomblad men ändå  är fina med små runda fröbollar och sedan skymtar det några halvvissna syrenskott. Klipp, klipp, 10 min tjoff, klart. Då fick jag ändå bråka med en del av kvistarna som trasslade in sig i varandra och mitt hår. Stor som en hel symfoniorkester och magiskt vacker i sin vilda höstighet. 

Lysande frukostväggar

 I morse var det sol i hela huset, det såg ut som att en hel solstråle hade krupit in genom dörren och spridit ut sig i vartenda rum.

Ett alldeles fantastiskt trevligt frukost sällskap.

Utomhus blir man också bländad av alla träd som exploderar i färgfanfarer. Det är något alldeles magiskt med årstiderna när de visar upp sina vackraste sidor. Och jag tycker att det är fint med dessa gråa oktoberdagar, det ger träden en perfekt inramning. Men gärna sol till frukost, lysande väggar är bra för moralen. 

Tummetott äpplen

På en lite undanskymd gren i ett av äppelträden i trädgården hittade jag så fina små tummetott äpplen. Så små att man kan sluka dem med hull och hår i ett enda nafs men sådana här äpplena kan man ju inte äta, de ser ut som små bebisar. Fast jag kan ju inte låta dem ruttna heller...

En av min mormors många tavlor har fått flytta in i vardagsrummet jämte en träskulptur jag gjort av en gammal stol. Jag och mormor sida vid sida, det känns fint.  

Finfrämmande

Idag har jag haft finfrämmande här, de har pallrat upp stolar, spikat i väggarna, genomsökt mina skåp, jagat dammråttor och letat efter perfekta vinklar. 

 Resultatet kommer i en tidning någon gång i vår....

Själv sprang jag mest i vägen för kameran och blev förevigad som en suddig kyckling i min gula klänning. Det var verkligen roligt att få se hur ett hemma hos reportage byggs upp och fotas av två superproffs, det tog mååååånga timmar kan jag lova. Det enda trista är att jag måste vänta tills någon gång i vår innan jag kan gå till affären och köpa tidningen. Tålamod, inte min främsta egenskap :)

Flaggstångsknopp to the top

Jag spar på allt, stort som smått. Tack och lov så hade jag en mormor som var likadan, i källaren till hennes/vårt hus sparade hon den här gamla flaggstångsknoppen som nu vilat från de höga höjderna i många, många år. Men nu ska knoppen dammas av och väckas till liv igen, den ska sättas upp som vindflöjel på taket till växthuset. Där kommer den att göra sig så bra och bli en perfekt landningsplats för små fåglar. Jag får verkligen hålla i mig för att låta bli att köpa grejer till växthuset, har sett så många fina små soffor på loppis som skulle vara perfekta, men jag ska försöka hålla mig. Det finns gott om både soffor och bord här som behöver nya utrymmen och det känns läskigt att köpa till något som fortfarande känns som en dröm. Men drömma om hur det ska se ut går bra och plocka bland det som finns här i gömmorna och nästan gör i ordning små högar att bära ner när det är klart känns också tillåtet. Men det dröjer. En hel vinter måste passera innan det närmar sig.   

Kylskåpsrens

Jag älskar rester!

 Inte bara för att jag slipper laga middag om vi har en massa rester utan då finns det kanske dessutom ork att fixa till en extra god sallad, piffiga tillbehör eller en dessert. Trots det så blir det ändå rester över ibland (mat har en tendens att gömma sig i kylskåpet för att sedan plötsligt dyka upp igen efter ett par dagar...). Tur att det finns de som mer än gärna sätter i sig allt jag serverar på en tallrik. Utom mask, mina hönor vägrar äta mask. Jag har till och med lagt daggmask i våra middagsrester och försökt lura i dom men det funkar inte. 

 Så nu för tiden blir jag glad när jag rensar i kylskåpet och hittar halvätna korvar och små pastaknytten. Jag vet att det blir rusning. 

Till efterrätt smakar det bra med ogräs, småstenar och sådant som gömmer sig längst in i rabatterna. 

Blommande pioner kan jag förstås inte plocka i trädgården längre men jag har ett par evighets pioner av tyg som trivs alldeles utmärkt tillsammans med färska hallonskott. Att blanda tygblommor med riktiga blommor och/eller gröna kvistar är ett bra knep att ta till. Den här buketten står nu i halvskugga i ett fönster under trappan och ser alldeles bedårande ut. När ljuset kommer bakifrån så lyser de röda skaften på hallonkvistarna upp så fint att jag måste hälsa på buketten varenda gång jag går förbi. 

Ett par tjusiga gula rosor har jag också...

Helgbuketter

Det här är förr förra fredagens helgbukett, den sjunger på sista versen men har verkligen hållit fantastiskt länge. Och nu är blommorna som finast lite trötta och sorgsna med huvudet på sned och inte det minsta hetsiga.  

Det där gamla blomvattnet frestas, han har försökt komma åt det ett antal gånger...

Det här är denna veckas helgbukett, ihoprafsad från trädgården. Nu har vi fått en grund grävd till växthuset, det känns magiskt att bygget äntligen är i gång efter allt pappersarbete och planerande. Äntligen något fysiskt, visserligen bara en stor rektangulär grop i gräsmattan men ändå.