Hilfe!

Igår var jag i Stockholm på en Photoshop kurs, när jag redigerar mina bilder brukar jag använda ett enklare program men har länge tänkt att jag måste lära mig något med lite fler valmöjligheter. Photoshop är nog bra för dom med tålamod men jag som vill att det ska gå fort får klåda i hela ansiktet och röda öron efter ungefär fem minuter. Men nu ska jag lära mig det här, trots klåda och stoppljusöron!
Själva kursen var mycket bra och hölls på Vintage fabriken av Emily Dahl. Bra upplagd och pedagogisk, nu återstår det bara att vara lite envis så att stegen sätter sig....

Mata hungriga kaniner med persilja är mycket mer avslappnande, både för själ och öron...

Sitt fint

Ibland trillar det ut inlägg här som jag inte redigerat riktigt klart, då skäms jag. Idag blev det så, usch på mig.
Jag försöker ju undvika samlingar men har ändå på något konstigt sätt lyckats köpa på mig en del dockor. Därför vill jag bara understryka att det är impulshandlingar inget medvetet val alls.
Och inte använder jag dem till något heller, utom när jag ska reta mina tonårssöner och placerar ett par stycken i deras rum, nä dockorna bara förekommer på olika platser. Men dom är fina.

Bejaka dina sublimiteter och träd in genom ljusportalen

Ibland glömmer man bort något fint som man haft bara för att man slutade med det ett tag. Vad jag menar är att jag tog bort en ljusslang som jag satt upp i serveringsgången för att den var trasig, sen glömde jag bort att köpa en ny. Men som tur var kom för att tag sedan hem till någon (puss Mia!) som gillar ljusslingor och ljusslangar lika mycket som jag gör.  Då kom jag ihåg det och skyndade mig att köpa en ny (nej föresten jag hittade ljusslangen på Myrorna). Den lyser upp alldeles lagom mjukt och så gillar jag att gå igenom en lysande dörröppning. Egentligen vill jag ha ljus runt alla dörrar men det blir nog lite överdrivet, så än så länge finns det bara en ljusportal hemma hos oss.
Nu kan jag inte låta bli att tänka på att vad fantastiskt det vore om jag någon gång kunde komma till skott och måla golvet, problemet är bara i vilken färg? Vit kanske men en fin färg är roligare så eee jag får tänka lite till tror jag.

P, P och P

Jag har bokat en resa!  I april åker jag och tittar på det riktiga tornet istället för dessa små kopior. Det ska bli underbart och jag har redan börjat fota resan (i huvudet då) och upplevt allt, det blev en väldigt lyckad resa helt utan missöden. Skönt, det är ju inte så kul att åka bort och bli besviken det kan man ju så enkelt fixa här hemma.

Viktigt

Om jag någon gång blir ett riktigt spöke så har jag förberett mig med lite attribut. En bra ljusstake är nog det viktigaste. Det har jag nu.

Pokaler!!!

Jag har nosat upp en till pokal och har nu tre stycken i min samling. Eftersom jag aldrig vunnit någon pokal så har jag fått skaffa dem själv. Pokallös vill jag inte vandra genom livet.

  Men bara låta dem stå och samla damm känns onödigt så jag har planterat plättblommor i dem.

Nu borde den här samlingen vara komplett, mer än tre pokaler behöver man inte. Men. Jag tycker att de är så fina att lägga saker i och plantera i så om jag hittar fler så tillägnar jag dem min man, han kan behöva några stycken (som jag sen lånar lite...).

Trögast i stan...

En del av oss är lite lördags slöa andra mest förvirrade. Idag lovade jag barnen hämtmat till middag, tre av dem ville ha vedugnsbakad pizza och en kebab vilket innebar att jag inte kunde åka till det gamla vanliga stället. Utan jag var tvungen att hitta något annat och eftersom mannen rest till Indien så fick jag fråga google. Efter noggrant sökande så hittade jag faktiskt ett ställe som både hade rätt sorts pizzor och kebab. Beställde och frågade efter vägen, jag har svårt att hitta i min egen hemstad... När jag till slut hittade en pizzerian så var det förstås inte den rätta utan de fick guida mig vidare. Suck, men till slut hittade jag rätt, dit jag skulle, där mina kalla pizzor väntade. Och det var förstås samma gamla pizzeria som vi alltid handlar på. Snopet. Jag och namn, vare sig det gäller gator, människor eller pizzerior....det fungerar inte riktigt som det ska.

Nu är vi dästa och nöjda, jag tror och hoppas att jag ska hitta till sängen. Annars finns det säkert någon säng här i huset som jag kan låna.

Soffhäng

 Det är klart att det måste vara lite roligt när man är hemma från skolan, men inte hela tiden. Långtråkigt är en nyttig aktivitet för barn, det triggar igång deras kreativitet.

                                           Sen, när det har varit tråkigt en stund då kan vi leka.

....eller bara kramas lite, är man yngst av alla barn i familjen så får man stå ut med det. Hela livet minst.

                                               Bara hänga i soffan kan vara nog så kul.

                               Särskilt om den håller på att välta så att mamman blir jätterädd.
                                                         Trevlig soffhängs fredag!

Sjuka barn...

Trots fyra och ett halvt års högskoleutbildning i sjukvård så luras jag av mina "sjuka" nioåriga tvillingar, om och om igen.

De här barnen är alltså sjuka. Mina stackars små gull...men kanske var det mina goda varma choklad som kurerade dem mirakulöst.

                               Vem vet? Och jag har hittat en lampskärm till vardagsrummet.

Lövtunna rosor

Tre lövtunna dricksglas har jag försiktigt, försiktigt burit hem från myrorna. De är alldeles för känsliga för diskmaskinen, knappt att jag törs diska dem alls. Därför dricker jag bara vatten ur dem och diskar om jag får lust.

                        Fast i sommar kanske jag unnar mig en jordgubbsdrink ur det blå glaset.

                     Och de två barn som varit snällast kan få dricka saft ur dom här.

Ett rum för flykt

Jag har fyra halvsjuka barn hemma som hasar likt zombies efter mig med olika krav och önskemål om mat, kaka, huvudvärkstablett, kräkhink, jag har tråkigt etc. Då är det ganska skönt att ha ett rum som man kan gömma sig i och låsa dörren till.

Jag har till och med en plats för att altare här inne, fast just nu är det mest en parkeringsplats för golvmoppen.
Här samlar jag kraft för att sedan gå ut till mina små zombies och göra belgiska våfflor och baka en sockerkaka ihop, en sockerkaka med så mycket smör att det nästan droppar från den, ljuvligt.

Bunny,bunny fun,fun land!

Nu är ju balkongen täckt med snö, de här bilderna är från i höstas innan pelargonerna försvann helt...

Det är en ojämn kamp mellan mig, den elaka och de små som bara vill smaka lite. Men så länge hon flashar magen för mig är allt förlåtet.

Spåtanten under strutsplymerna

Halvvägs upp i trappan står vår spåtant och väntar på kunder under strutsplymerna. Tyvärr har jag lyckats smälta hennes bakhuvudet lite grann, hon tappade balansen och lutade sig bakåt mot den tända lampan. Kund utbudet är väl sådär men jag funderar på att hjälpa henne på traven med en ny glödlampa från Clas Olsson. Där finns det en sort som byter färg, sakta, sakta bläddrar den sig igenom regnbågen. Väldigt hypnotiserande, det kanske kan hjälpa till att dra kunder.  

En disksvan

      Diskmaskin har jag men en disksvan har jag saknat länge, länge. Faktiskt hela livet.

Var ska man annars ställa diskborsten, disktrasan, svampen och nagelborsten när man är klar???
Samlingar och ålder förenat med kvinnokön är en kombination som det är lätt att himla lite med ögonen åt och spekulera om undertryckta känslor. Nu känns det lite som att jag har börjat samla på svanar men det har jag alltså INTE. De bara råkar sig så att det finns en del svanar i mitt hem och visst, de flesta har jag köpt själv men jag samlar alltså inte på svanar om nu någon trodde det. En gång fick jag en gris i present med orden du samlar ju på grisar, en grov feltolkning. Kanhända att jag samlar på en del saker men i så fall i ytterst små mängder, en samling som överstiger tio börjar bli läskig. Inte för att jag himlar med ögonen åt sådant men en bokhylla full med änglar/tomtar/porslinskor eller tvålar som luktar gott har jag svårt att relatera till, jag blir mållös. Fast det är ännu läskigare när män samlar, då tänker jag på massmördare.

Rosor för evigt

Om jag var stormrik så skulle jag köpa stora fång med snittblommor varje vecka. Men tyvärr så får jag hålla tillgodo med medelinkomst och får därmed njuta intensivt av blommorna när jag TAGIT MIG RÅD att köpa dem. Det innebär att jag inte kan städa köket de dagar jag har unnat mig för då hinner jag inte njuta. Men....

....tada! Titta, titta! Köket är städat och blommorna blommar fortfarande. Det beror på att det inte är vanliga rosor med inbyggd vissenhet utan de här har jag fyndat på myrorna. Stora, ljuvliga, gula rosor som kan stå här och prunka tills jag bestämmer att det räcker. För att det ska se lite mer levande ut så har jag fyllt ut med lite seglivat grönt. De gröna vissnar så småningom men står sig i alla fall längre än ett nystädat kök.

Någonstans i mina gömmor har jag en skär rosbrosch med en liten pälskant limmad runt blomman samt en strass sten på ett av blombladen, det var min mormor som gjorde den. Tyvärr så blev rosbroschen illa åtgången av en gris som bodde hos oss för många år sedan men iden är bra, jag ska återuppfinna den någon gång.

Ödet

Den här fågeln, en lärkfalk blev jag snuvad på för ett par år sedan. Jag ringde på en annons och visst den var fortfarande till salu men sen gick någon dag och en annan köpare han knipa den (mitt fel, visst).

Denna köpare visade sig vara en arbetskamrat till min man och han berättade glatt om sitt (mitt) fynd på jobbet. Ja, ja sen gick det några år och arbetskamraten tröttnade på fågeln. Då fick jag chansen igen och den här gången var jag snabbare.

                                         Nu är vi tillsammans, precis såsom ödet ville.
Fast nu luras jag lite för jag har gett pipin till ett av mina barn som är fågelintresserad, det var det som var tanken från början och han blev överlycklig. Jag föredrar uppstoppade djur som sitter lugnt och fint, de ska inte se ut som att de vill picka/riva ut ögonen på en.

Resa bort....

Min 13-åring som var i Paris för knappt ett år sedan ska ut och resa snart igen, det är hans tur att få följa med mormor till USA och hälsa på min bror. Jag är glad för hans skull men orolig förstås....

Resan avslutar de med några nätter i New York, numera en väldigt säker stad men man vet aldrig vad en 13-åring och en 75-åring kan hitta på. Vi pratar om resan och jag försöker lugna (mig själv) med - det går nog bra älskling, du är ju för gammal för pedofilerna och för ung för att vara intressant för rånare, 13 är en perfekt ålder. Nej vänta organtjuvar, du ska se upp med. Dina njurar är värda mycket på svarta marknaden, 13 år är nog värsta åldern just för att råka ut för organ stöld, oförstörd men inte för liten.
- Men tack mamma, vilka utmärkta råd du kommer med, jag är inte rädd för dem jag är rädd för dig. Better safe than sorry, tänker jag, det är föräldrars jobb att varna barnen för det farliga och jag sköter alla mina jobb noga.

Tjata ihjäl sig

Jag skulle kunna tjata ihjäl mig på det här med att plocka undan efter sig, men det finns ju roligare sätt att ta livet av sig på så jag nöjer mig med att gnälla lite med jämna mellanrum. Men om jag fördelar gnället lite jämt över alla i familjen så blir det ändå massor av gnäll så jag FÖRSÖKER se spåren efter min familj med ömhet och en positiv inställning.
-  (om bilden ovan) åh min lille son gör sig fin innan han går till skolan och tänk att han går till skolan alldeles själv och frivilligt varje dag trots att han är 13 år.
Jag går in på toaletten, jaha här har någon kissat, det kom ganska mycket på golvet men jag har ju en sådan fin rosa golvmopp, nu får jag använda den igen. Jippie!
I köket en stund senare, all frukost står kvar framme, fantastiskt eftersom hälften av maten redan plockats ut ur kylskåpet så kan jag ju busenkelt torka ur det innan jag ställer in allting. Vad de planerar bra min lilla familj.
Det tar på krafterna att vara positiv, alldeles för mycket. Imorgon ska jag prova förträngning, det känns mer lockande.

Under bordet

Under bordet, hämningslöst bajsandes spenderar de dagen tillsammans. Varje kväll muttrar jag, -imorgon får ni stanna i buren hela dagen.

         Men sen, nästa dag så har jag förlåtit dem, det går ju så fort att ta fram damsugaren.

Livet blir liksom lite roligare med kaniner som lutar sina rumpor kärleksfullt mot varandra under ett gammalt soffbord.
Bordet byggde jag till mina barn när de var små. Två trasiga stolar med snygga framben skruvade jag fast i en bordsskiva. Ramen runt sittsen är ramen som syns under bordsskivan och mha vinkeljärn blev det hur stadigt som helst.

Köks stök

Bananomelett, perfekt när man är både hungrig och sötsugen. En mosad mogen (helst övermogen) banan, två ägg och en 1/2 dl havregryn blandas och steks i några minuter på medelvärme. Toppa med kanel.

Från min mamma, på min födelsedag i november, en knallrosa julstjärna som släpper ett blad då och då. Den har dekorerat många smutsiga diskstaplar med sina vackra toppblad. Några gånger har jag till och med struntat att diska bara för att inte förstöra när hon gjort så vackert.

Gult och turkost, om jag fick bestämma så skulle den svenska flaggans blåa färg bytas ut mot turkost.

Den här brickan tillät jag mig inte att köpa när jag hittade den på en loppmarknad, jag har ju redan för många....dagen efter kastade jag mig iväg dit i panik, den var kvar....

Eftersom vi möblerat om och äter alla middagar i matrummet så kan jag och köksbordet pusta ut, vi behöver inte skiljas åt (bordet har krymt eller så har barnen blivit för stora och för många).

                                                                      Tack för maten.

Nykär

Jag är ganska trög när det gäller att flytta runt saker, blir det fint får det liksom vara kvar så. Sen går månaderna och åren, till slut ser jag nästan inte längre hur det ser ut. Men så plötsligt får jag för mig att flytta lite på något och bums så syns sakerna igen.

Urnan, som jag gick och trånade efter i några år och till slut köpte. Den hamnade i ett hörn med kvistar och ljusslingor och försvann i dimman efter några år. Men så en dag gick ljusslingan sönder och urnan fick byta plats. Nu syns den igen och jag är lite nykär.