Med känsla för katt

Det här med att skaffa katt känns på något sätt svårare än att få barn. Barn har jag ju varit själv och då är det lätt att inbilla sig att man vet lite hur de tänker och när de har växt till sig lite så kan man ju fråga dem hur de vill ha det. Men katt har jag aldrig varit eller haft och nu närmar det sig... Snart flyttar det in en katt här och jag är full av frågor! Kommer han att trivas med oss? Hur tänker katter? Vad vill de få ut av livet? På den sistnämnda frågan har jag knappt svar när det gäller mig själv eller det har jag men svaret varierar nog en del....

Katter sover ganska mycket och jag tror att de gillar höga höjder så jag prövar mig fram för att få en bättre känsla för katt. Det här kändes alldeles för högt och farligt för en liten katt men med ett par kuddar ovanpå skåpet så blev det en bra och rätt så bekväm utkikspost för en mamma (ända tills jag blev upptäckt av ett elakt barn och bombarderad med othellobrickor). Nej, katten ska få ett eget klösklättertorn, lagom högt och jätte, jätte fult men det är tydligen väldigt viktigt med ett sådant. Sen kan vi ligga i varsin ända av vardagsrummet på våra torn och stirra ut varandra, det ser jag fram emot.