Kalas under lupinpergolan

Ena gardinen har lossnat, tavlorna vill inte hänga rakt, sladdarna SYNS, det är snett, stökigt och disken står kvar. Vi har haft kalas. 79-årskalas.

Jag brukar duka med låga blommor för att alla ska kunna se varandra men i kväll gjorde jag tvärtom och ställde fram tre vaser med lång-långa blommor.

Vi fick luta oss lite åt sidorna för att kunna skåla och prata med varandra men det kändes bara mysigt.

                                      Lite som att sitta under en pergola, en lupinpergola.

Men nu har de börjat sloka lite, mina blå majskolvar. I morgon tänker jag åka och plocka ännu fler så att vi kan få några kvällar till under pergolan. I fortsättningen tänker jag ha jättemycket högt och grönt och blommigt på matbordet, en hel djungel ska vi ha (och då syns kanske inte disken heller).
Den lilla bruna fläcken i taket, den som ser ut som en docka som kryper, det är en docka som kryper. Jag hittade inget bättre ställe att ha den på (tänk jag har alla taken kvar att inreda....).