Jag skalar av det yttersta på rödkålen, de hårda lite träiga bladen och tar ner dem till hönsen.
Men innan jag fått på mig stövlarna fastnar jag en stund på glasverandan.
Blodkål eller köttkål borde det rimligtvis heta.
Svala blodkålsblad på huvudet i novembers blyga eftermidagssol.
Just precis vad en nyss uppstigen nattbarnmorska behöver för att landa i vardagsstöket. Det här borde bli en ny vana.
Ja, just det hönorna, de står redan och skriker där ute.
-Sluta lek med vår mat!!!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?