Nya morgonsysslor

Så här ser mina morgnar ut nu för tiden, jag vaknar, letar reda på Åke som ligger hos någon av barnen och sover, sen äter vi frukost. När han är klar med sin så lägger han sig tvärs över min tidning och spinner. Jag trodde faktiskt att det var hittepå att katter gör så men icke... och det som står i den där tidningen har jag redan läst, det är samma sak ungefär varenda dag. Åke är ny och mycket mysigare, så istället för att läsa klart klappar jag katt och äter smörgås, den sista slatten te dricker han upp åt mig. Katter på matbordet? Eh, ja men bara på matbordet i köket i matsalen får han inte gå på bordet, någon måtta får det vara.

Hur fågelsång ser ut

Nu har jag tre. De ligger i frysen som en uppmaning om att ta tag i den där drömmen, att lära mig stoppa upp fåglar. Självklart väl inlindade i tre påsar var i en frys i källaren (om nu någon oroar sig för mina barns glass ätande i sommar).

Men i väntan på att stoppas upp så tar jag fram dem ibland, om jag ändå har dem så kan jag ju lika gärna använda dem....

                             .....och låta dem komma ut och sjunga igen en liten stund.

                                              Petunian och kajan, som gjorda för varandra.

Fåglarnas ögon vitnar i frysen, det visste jag inte. Det jag drar mig lite för med den här uppstoppar iden är just ögonen, de ska ju bytas ut mot ögon av glas och då måste någon (jag) peta ut det där vita....
Jag behöver hitta en mycket pedagogisk konservator eller så struntar jag i det, fast jag vill ju.....och om man vill så ska man väll inte svika sig själv för en sådan bagatell?

Besatt av katt

 Lite besatta är vi av katt och av att sommaren bara vägrar att komma igång. Jag borde vara nöjd med Åke men jag längtar till ön och efter sol. Jag vill inte ha en hemma semester i den här kylan!
Vi är inte så bra på det här med katt men vi lär oss, sakta men säkert av våra misstag.... Idag lärde vi oss till exempel att katten inte ska följa med in på toaletten när någon av barnen kissar. Då kan det nämligen hända att katten tänker att han ska hoppa upp på toaletten och sätta sig på locket men istället hamnar i toan... Åke blev så chockad att bara satt kvar och barnet klarade inte av att sluta kissa, som tur var så stod jag bredvid och kunde fiska upp honom.

             En snabb dusch förvandlade vår söta katt till en ledsen, ynklig råtta. Stackars Åke...

Avesta art

Det känns nästan som att min semester håller på att regna och frysa bort men igår tog vi oss i alla fall iväg på en bilutflykt till Avesta och konsthallen där. Fast konsthall är nog en underdrift snarare konstpalats...

                                     Jag förälskade mig i ett blått, snurrande träd...

...och i en av de mest fantastiska installationer jag upplevt, Korridoren. Nästan som mardröm fast på riktigt, den måste upplevas.

 Eftersom det var väldigt mörkt där inne så gick det knappt att fota, men några av de gamla arbetarna fastnade i alla fall på bild.

                                                               Läskiga spökbarn...

                      Ett helt fantastiskt ställe med så många bra konstverk, dit åker vi gärna igen.

En massa Åke

Nu sover han gärna i knät hos någon i familjen, men första dagen var han blyg och sov hellre under fåtöljen.

När han var ny och blyg nosade han försiktigt på oss, nu klättrar han självmant upp i famnen och bryr sig inte ett dugg ifall benen är helt bara, människokött får man bra fäste i med klorna. Det är svårt att tänka på något annat än Åke.....

Åke...

Han är här nu. Går runt och piper som en kyckling och skrämmer vettet ur oss med sina klätterkonster. Lille katt, det går knappt att ta ögonen ifrån honom, tur att han sover så mycket annars skulle vi inte få någonting gjort. Fast på natten,  den första, då sov han inte alls utan klev runt på oss i våra sängar när vi försökte sova. Inspektion av människorna som tagit honom? Hoppas han gillar oss.

Midsommar...

     Den blev kall men bjöd på mycket annat fint, lägg till hägerns lite ödsliga skrik till den här bilden.

                                                               Våra fina grannar.

Det här är nog min favorit bild, Teodor och den beiga kon verkar dela någon sorts överraskning som ingen annan har koll på.

Morgonpromenad

Semester för mig är att ställa klockan på ringning, tidigt, för en morgonpromenad alldeles ensam. Men just idag kom jag inte så långt, jag fastnade hos korna.

Egentligen var jag alldeles för morgonstel men de såg så förväntansfulla ut så någonting var jag tvungna att visa dem. Några enkla yogaövningar bara...

                                 Kor, sådana underbara, varma djur. Jag vill krama dem alla.

                                     Och de gillar yoga, det hade jag ingen aning om.

Midsommardage

I väntan på att solen ska hitta till vår ö smyckar jag mig med rabarber och bär runt på våra midsommarblommor. Igår hängde jag fram dockorna som vakar över gäststugan, nu får de hänga här tills det blir höst. Två vid varje fönster, fyra totalt. Utan dem ser stugan tom ut, dockor och rosa, min besatthet....

Midsommarafton

Midsommarpyssel

En 30 sekunders krans

Om det inte finns ork eller tid för ett äkta kransbinderi på midsommarafton så kan man bara sticka ner ett par blommor i håret, ett par hårspännen för att hålla fast dem är allt som behövs. En krans är förstås vackrare men kransar brukar klia så förfärligt dessutom känns det fint med lite höjd på en blomsteruppsättning. En egen liten klifri rabatt att ståta med på midsommarafton, kan det bli bättre?

Ett kvistdjur

På en dagsutflykt till gammal släkt utanför Ludvika idag passerade vi oändligt många loppisar, en enda stannade vi vid. Jag tycker sällan att det går att fynda på "vägloppisar" utan föredrar mina välgörenhetsloppisar hemma i stan, oftast säljer de förstnämnda bara skräp till ockerpriser. Men ibland måste man ju sträcka på benen och då kan man ju lika gärna göra det där det ändå finns en liten, liten fyndchans.... Och faktiskt så hittade jag ett litet dött djur med kvisthorn som passade mig perfekt. Jag älskar dessa sagodjur som springer runt i skogen med grenar på huvudet, nästan som att ha blommor växandes bakom öronen....(helt omöjligt är det alltså inte med fysisk fauna).
Innan vi åkte hem ifrån mina släktingar tiggde jag till mig några skott ifrån deras hav av rosenhallon, en perenn som kan sprida sig vilt över hela trädgården om den trivs. Det får den gärna göra här, jag älskar tåliga växter som inte behöver fjäsk för att överleva. Sen tycker jag att det är ett sådant fint minne med blommor som påminner en om de personer som man fått blommorna av, om några år kanske min fasters blomma står och vajar lite här och där i trädgården precis som min mormors tigerliljor, mammas buxbom och min svärfars funkia gör. En släktrabatt som tittar upp troget varje år.

Små söta

Små, söta, lila blommor försöker ta över stentrappan. De kämpar tappert och väller ut ur alla mellanrum,  jag tror inte de kommer att lyckas men jag gillar att de försöker. Tänk om jag kunde få dem att trivas bakom mina öron också, varför finns det inga blommor som vill växa på människor? De skulle vara så fint..... 

Hallå!

Hallå sommaren!!!  Du latar dig tycker jag, min semester börjar nu och jag vill ha mer, mycket, mycket mer av allt. Om jag kör extra allt med blommig klänning, leopard byxor och gummistövlar så kan väll du dundra på med lite chocksommar. Jag är här på ön och väntar.....

Indiantvättlina

Här brukade vi hänga vår tvätt på tork tills för några år sedan, nu är det en rabatt i vägen. Så istället för tvätt vajar en bunt indianfjädrar på rad mellan äppelträden.

Jag letar jämt efter fjädrar, både i naturen och i affärer, jag önskar att jag hittat de här i skogen det skulle kännas så mycket mer spännande än att de kommer från Panduro...tänk om jag kunde övertala ett gäng skator att ta på sig varsin valfri fjäder av dessa. Om jag var lite mer ambitiöst lagd skulle jag absolut försöka. De skulle bli så snygga (särskilt den skatan som valde röd fjäder).

En smaskig efterrätt...

Lite vardagsrum och lite djur. Snart kan jag vända mina låtsasdjur ryggen (inte kaninerna då) och ägna mig åt ett riktigt! Jag hoppas att de blir vänner, kaninerna och katten. Vi är ju alla familj och det vore tråkigt om någon blir sugen på att äta någon som tillhör familjen. Förhoppningsvis så kommer Åke-katten att se kaninerna som sina syskon och inte en smaskig efterrätt.

Kan alla blommor simma?

                                                  Vilken tur att blommor kan simma.

                                              För jag tycker att det passar dem så bra.

Men finns det någon blomma som inte kan simma? Kanske lupiner? Men det kunde de visst, det gäller bara att befria dem först. Repa lupiner och hälla ner i en balja med vatten, oerhört tillfredsställande om man frågar mig.

Städpyssel

Storstädning i köket eller nja storstädning av två hyllor blev det sen tog energin slut. Fett och damm som fått gojsa ihop sig ett par veckor (eller snarare månader) blir till ett slags klister som man får klösa, skrapa och svära bort. Varför finns det inte nyttoinsekter som käkar sånt? Jag skulle älska dom!

Efter en rejäl diskmedelshårtvätt blev i alla fall min köksa ren och fluffig i håret igen, själv blev jag mest svettig och klibbig.

Solen sken därute och jag var så säker på att jag skulle hinna ut och sätta mig i solen och känna hur semestern bredde ut sig i kroppen men tji fick jag, precis när jag skulle gå ut så började det regna. Fast egentligen hade jag nog mest tänkt mig att öppna burken med svart linoljefärg och färglägga utemöbler, det fick bli den rosa färgburken och ett golv inne istället. Så fint blir det, (och jag fick rosa, snygga färgfläckar på benen som jag inte tänker tvätta bort).

Fanfarer i varenda buske

Vår trädgård är bitvis väldigt oplanerad, vi planterar sånt vi fått eller kommit över billigt, oftast så minns vi knappt vad det är som kommer upp ett år senare. Jag får väll kalla det för gudhens försyn att det ibland uppstår sådana underbara färgkrockar.

Rhododendron, min gamla hatblomma i tonåren som jag nu älskar, bladen böjer sig så fint på längden när de vissnar och passar perfekt på fingrarna som lösklor. Vem kan låta bli att älska en lösklo-buske?

Jag har förstått att jag börjar komma in i en ålder då hormonerna svallar högre inför blommor än för det motsatta könet.

 Nog för att jag gillar färg men jag hade aldrig kommit på tanken att knåpa ihop en rabatt i lila, rosa och blått till ett falurött hus eller hade jag det? Jag minns inte säkert längre....jag börjar också närma mig den åldern då väldigt mycket i vardagen kommer tillbaka till en som en överraskning.

Alldeles strax är det sommarlov och då slipper vi tjata på barnen att gå och lägga sig mitt i den ljusa sommarkvällen och jag kan gå runt i gruset utan att riskera att väcka barnen med mitt knastrande. Fönstret står öppet och de rymmer ut när jag vänder ryggen till.....  

                Snart....(själv stämplade jag ut kl 07.15 i morse för fem veckors ledighet.....)

Pink

  Jag målar om ett golv här hemma, rosa förstås. Ibland känns det som att jag bara kan en enda färg.

Jag har gått länge och grunnat på någon annan färg till det golvet men varje gång jag bläddrat igenom mitt mentala färgkartotek så stannar jag på rosa, så då fick det väll bli rosa igen. Enda problemet är att det känns inte som en färg för mogna kvinnor men jag får väll vara omogen då, tills jag målar om igen. Eller så får jag helt enkelt stå för det, att jag är en fullvuxen människohona som älskar rosa.
Ytterdörren kommer jag i alla fall aldrig måla om för den gör mig glad varje dag. Helst vill jag smacka dit stora gula prickar för gult och rosa är så snyggt ihop att jag ryser av det. (Innanför ytterdörren ligger vårt krocketspel jag brukar ta fram den gula bollen och hålla den framför dörren lite då och då, i smyg när igen ser mig, så fint... : )

Knarkblommor

                              Igår kväll slog den första vallmon ut och jag blev lite kär igen.

   Blomman är enorm och färgen så intensiv att det ser nästan ut som att den glöder i skymningen...

                                  ...och tunna, pappriga blad som fladdrar i vinden har den.

Jag kan verkligen fastna hos blommorna, som en humla hovrar jag runt dem och försöker suga i mig all skönhet.

...knopparna är nästan ännu mer fascinerande, päls har de. Klappar man de medhårs så känns de nästan som små möss som ätit alldeles för mycket mat.

Om man är sugen på te med lite extra sting så går det tydligen utmärkt att brygga te på frökapseln om en tio dagar eller bara tugga i sig hela frökapseln om man nu är våldsamt sugen på opium. Själv tycker jag det räcker med att titta ner i det röda gapet en liten stund för att bli yr och se röda fläckar överallt.  

                                           Och snart kommer det fler, hur ska jag hinna med?