Egentligen är de för många, de tar över hela sängen med sitt pussande. Men också väldigt söta.
Bättre i alla fall än grisen som sov i vår säng varje natt i ett halvår. Min man tål inte pälsdjur och eftersom jag tycker väldigt mycket om pälsdjur så köpte jag i desperation en minigris för många år sedan. Hon vägrade sova själv, stod nedanför vår säng och skrek (grisar kan verkligen skrika) tills vi lyfta upp henne. Det enda som var mjukt på den grisen var trynet, att ha henne i sängen var som att sova med en enorm hårborste som sprattlar i sömnen. Sen blev han allergisk mot henne med så hon fick flytta ut på landet, det var nog roligare för en liten gris.
Idag fick jag en sådan fin komplimang när jag var på stan, en kvinna som jag förlöste för några månader sedan kände igen mig och ville hälsa och tala om att hon var så nöjd med sin förlossning och mig som barnmorska. När hon sagt det så la hon till - jag blir så rörd nu när jag ser dig att jag nästan börjar gråta. Då fick även jag en liten klump i halsen...
Åh vad fint! Komplimangen alltså. Och kuddarna. Hälsning Johanna
SvaraRaderaTack! Och tack för dina rader, jag blir glad varje gång! //Sanna
RaderaBarnmorskor har den effekten på mig också, jag blir alldeles gråtmild. Tre av de fyra jag mött. Den fjärde är jag lite rädd för. Det var en barsk kvinna som snart skulle gå i pension och det var när jag födde mitt första barn jag hade henne... Hon var hård coh bestämd och lyssnade inte alls på mig. Hon fnös och sa saker som "men vad hon gapar och skriker" och pratade över mitt huvud när hon trodde att jag var borta i dimman, men jag hörde minsann allt. Efter henne blev jag revanschsugen och ville inte vara "sån" som hon fick mig att känna mig och jag bestämde mig till nästa barn att ta kontrollen. Så någon nytta gjorde hon väl iallafall för de tre andra var härliga, medvetna förlossningar där jag kände att jag var med och tog kommandot och ingen behandlade mig som ett våp.
SvaraRaderaUsch hon lät inte rolig, hon den första men var säkert (tyvärr) färgad av sin tid. Tur att det blev bättre sedan! Fast ibland så är det ju de negativa erfarenheterna som får oss att växa, som i ditt fall. Själv försöker jag få mina patienter att växa lite genom att tro på sig själva och sin förmåga. Att föda barn är stort men också en tuff resa. Kram Sanna
RaderaSå glad att jag också haft förmånen att dela säng med hårborsten Nissenasse. Det var trevligt, men jag var lite rädd. Nissenasses klövar var vassa, och vattensängen inte grissäkrad.
SvaraRaderaÅhhh, grisen. Den kommer alltid att vara ditt signum.
SvaraRaderaHelén