Tvillingkalas

Idag för nio år sedan födes dom, mina två minsta och jag blev fyrbarnsmor. Första året var kaotiskt och det enda jag hade ordning på var konservburkarna på översta hyllan i köket och handdukarna. En perfekt burkrad med etiketterna utåt och en lika perfekt vikt trave. När kaoset stod mig upp i halsen kunde jag ställa mig i köket och titta på min fina konservburksrad och tänka , en dag ska jag ha det så här fint i hela huset. Behövde jag ännu mer styrka öppnade jag skåpet med handdukarna, klappade högen och sa till mig själv - för en kvinna med en sån här handdukshög så finns det en väg ut ur kaoset, ha bara tålamod.

Nu är jag ute ur kaoset sen länge och saknar förstås mina små tjocka bebeisar, men jag tror att dom som är yngst i en familj alltid kommer att vara lite bebisar. Så idag uppvaktade vi bebisarna med varsin tårta, en vill ha dajm och....

 den andra en godistårta.

För knappt ett år sedan undrade Noel hur det skulle kännas att få en tårta i ansiktet, vi bestämde att han skulle få prova det på sin födelsedag. Sen glömde han bort det, men inte jag. Jordgubbssylten på toppen gjorde att det såg mer ut som en blodig olycka än tårtkastning. Nu vet han hur det känns, men jag glömde fråga honom. Usch, vad kallt vad i alla fall vad han sa.