Julpanik

Julen närmar sig och med den paniken...
§ Pepparkaksdegen är slut igen, jag får göra ny för tredje gången eller är det fjärde? Som vanligt fastnar jag i provsmakande, jag äter och äter medan jag tänker på hur gott det är. Hur kan det vara så gott, perfekt och fulländat?  Ingen gör lika god deg som jag, lite till tar jag och lite till, skrapa lite på kanten här och skrapa lite där ända tills någon kommer, -mamma sluta din sockergris. -Ja, ja jag bara provar om den är god, ni vill väll inte ha äckliga pepparkakor? Jag offrar mig ska ni vet! Jag offrar mig för julfriden!

§ Julklapparna har fastnat på posten, vi får springa ut och köpa själva. Så där som våra föräldrar fick göra. Jobbigt!

§ Någon backar på min lilla utegran så att den välter med belysning och talgbollar. Sen ligger den där ute och ser så liten och platt ut.

§ Jullov, med avslutning i kyrkan. Jag är där med min kamera och mitt leende men nickar till på slutet. Små barnröster som sjunger julsånger är så vackert (och sövande). Sen går vi hem och jag måste laga lunch. LUNCH! Jag vill inte laga mat mitt på dagen, det räcker med middag. Men jag gör det, jag är ju en mamma och vill inte att mina barn ska svälta ihjäl. 

Julen närmar sig, och imorgon har dom bestämt att vi ska baka riktiga pepparkakor. -såna där med form mamma, gubbar och grisar. - Okej. - Sen ska vi glasera dom mamma och sätta fast godis. -mmmm. (om dom får äta jättemycket deg så kanske dom inte vill ha någon lunch...)