Home sweet home

Hemma igen!

 Efter en veckas semester i fjällen så känns det både lite sorgligt att lämna all den vackra snön och komma hem till ett risigt vårlandskap, men också skönt. Skönt att komma hem till huset, vardagsstöket och framförallt ett blixtsnabbt, fungerande internet. Snart blir det grönt och fint där ute och till dess så får jag vända ansiktet mot solen och blunda.

Efter sex timmar i bilen behövde jag en promenad och gick en runda i kvarteret, utanför flera hus var det redan ren sopat från grus på trottoarerna, ett fint vårtecken. Men överallt där det var sopat så var det en centimeter noggrann gräns, där tomtgränsen gick där slutade man sopa. Det såg lite fånigt ut, som att "här går gränsen och jag tänker inte sopa en centimeter in på grannens trottoar". Så när jag själv skulle sopa trottoaren utanför vårt hus  kunde jag ju självklart inte sluta precis vid gränsen, jag vill ju inte att vi ska framstå som millimeter noggranna snåljåpar. Men jag kan ju inte heller sopa hela grannens bit, så kul är det inte att sopa grus. Men hur långt ska man sopa för att det ska vara lagom? Se ut som att vi inte är så noga och lite lagom generösa men ändå inte så tråkiga att vi inte har något bättre för oss än att sopa gatan. Svår fråga, men efter fyra meter så kändes det lagom att sluta (och då ingick det även bort kraffsning av en utplattad intorkad hundbajs med en pinne). Hoppas det blev rätt nu, det är svårt det här med att skicka rätt signaler till omgivningen.