Bakom dörren in till sovrummet hänger ett kvarglömt halloweenskelett (egentligen så är det inte alls kvarglömt jag bara vill ha det framme året om). Huvudet blåste av i en höststorm när det hängde ute, nu tar vi det lite lugnt bakom dörren och med en reservskalle på lut.
Det glimmrar i eftermiddagssolen när jag äter min frukost, nattjobb känns så mycket bättre nu när en kan äta frukost med tillsammans med solen istället för som för några veckor sedan i kompakt mörker.
Vårljus i all ära, nu blev det vintersaga där ute igen. Underbart! Snö kan man aldrig få för mycket av, särskilt inte så här års när det ändå är så kalt och trist där under täcket. Snö och ljus, allt man behöver så här års (och ull förstås, jag fryser ihjäl utan mina ullplagg).
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?