Fyndig fredag

Pinfärska lupiner i september! 

De doftar fantastiskt, man kan inte tro att de vuxit längs en motorväg...

Jag ska vårda dom ömt och lukta noga flera gånger per dag. 

En matta skulle jag bara kika efter på Stadsmissionen, inget annat.... 

Inte hittade jag någon matta heller men väl ett litet pottskåp, en lampett och en alldeles fantastisk sammetskappa. Den är på tok för liten men jag tänkte kapa lite på längden och sy i kilar i sidorna, den var alldeles för vacker för att få hänga kvar. Gillar särskilt att fodret är rött. Bra fynd, dålig karaktär eller kanske snarare bra karaktär, jag omvärderade min ursprungsplan och gjorde det som situationen krävde av mig. Klokt, mycket klokt.

En frans i varje rum

Min kärlek till franslampor tycks aldrig gå över, tror jag har minst en i varje rum snart. Den här lilla är fin men jag önskar att den var riktigt stor och maffig, förstå vad magisk den skulle kunna vara. Men den är fin som liten med, frågan är bara var den ska hänga....  

Jag går runt hemma och håller upp den på olika tänkbara platser, egentligen vill jag fylla hela vardagsrummet med hängande franslampor men jag tycker lite synd om taket. Ids inte riktigt borra  ett par dussin hål i det, men om jag någon gång får ihop riktigt många franslampor så kanske jag bara måste prova.... Jag tror i alla fall att den här har funnit sin plats nu, mot en annan tapetserad vägg. Älskar när två intensiva mönster möts och stångas mot varandra. 

Hänga om och sväva fritt

En ovanligt platt blomma svävar ovanför matbordet.

En ringblomma, söt som socker.

En tavla in en annan ut, fast jag gillar ju den här med. Tills vidare får den får stå här under bordet lite på avvänjning och kanske hittar vi en ny plats för den. Det är upplyftande att hänga om tavlor men också svårt när någon fin blir över eller hamnar på en dålig plats. Det är som ett långsamt, evigt kretslopp här hos oss och för eller senare är tavlorna tillbaka där de började.

En filtur

Ungefär så här tänkte jag tillbringa mina höst och vinterkvällar, insvept i en varm ullfilt. Fast egentligen så är det ingen filt utan en filtur från Island som min snälla man burit hem åt mig. Finns det något bättre vardagsnöje än en riktigt skön filt, en kopp te och en oändligt lång tv-serie? Funkar även utmärkt på helger när man inte orkar vara så kreativ och världslig. 

Kylskåpsbyrå sökes...

 För tolv år sedan totalrenoverade vi vårt kök, nu känns det som att det är dax att göra om vissa delar av det. Jag drömmer om en lång köksbänk och för att få till det så måste vi ta bort kyl och frys.... Antingen får det bli en fristående kyl med frysfack eller helst två toppmatade kylskåp. Vet inte ens om det existerar men jag ska ge mig ut på jakt och se vad jag kan få tag på. Det känns som att alla kylskåp ser ut som garderober, jag vill ha en kylskåpsbyrå.

Butternutpumpa, som ett stort, oansenligt beige päron tills man sticker kniven i det. Stoppar man sedan in pumpan i ugnen med ett täcke av chévre så blir den gudomlig. Det gjorde jag idag och kommer garanterat göra det igen. 

Glada ansikten

Trädgården är fortfarande full med glada ansikten, min främsta men nu tyvärr lite missköta vårfavorit penseén fortsätter att bjuda på hopp och kärlek.

Och mina trögstartade dahlior lever nu livets glada dagar tillsammans med några andra tappra höstvarelser....

Vilken trött och sur barnmorska som helst blir glad och uppiggad av dessa fina.

När de tar över

De tar över ibland och jag låter dem hållas alldeles för gärna....det är ju så gulligt med en katt som trycker ner hela huvudet i en tillbringare....

...och en höna som tar sig en promenad på övervåningen. Det var precis ett sådant hem som jag drömde om när jag var liten. Sen får man vara tacksam att hönan gödslar parkettgolvet och inte mattan och att det var vatten i kannan som vältes och inte saft.  

I trädgården kommer det nya hallon och stockrosorna slå snart ut...

Fredagsblomst

I botten på vasen anar man en glasklump med små hål i, vet inte vad det heter men den funkar som en oasis och stöttar blommornas små fötter.  I alla fall, äntligen har jag hittat en vas som den passar i, dessutom en rund, färgad bollvas för 30 kr, det kan inte bli så mycket mer rätt. Mycket nöjd att jag inte har rensat ut min glasoasis i någon städ och släng orgie.

Om jag kunde trolla så skulle jag bara göra bollvasen lite större, så hundra nöjd är jag inte. Jakten på den perfekta blomvasen fortsätter alltså.

Men en perfekt, PERFEKT, tavla fyndade jag igår. Jag har ju inget hav runt hörnet så jag får omge mig med hav här hemma istället och just det här havet har en himmel som går lite åt lavendel alltså i perfekt ton till väggen i matsalen. Oh så nöjd man kan vara över en sån liten petitess, "molnen matchar tapeten". Men det gäller att finna glädjen i det lilla, då blir det mycket roligare ofta.

Juanita

50% på allt står det på dörren när jag kliver in på loppisen. Klart man blir lite galen, plockar och vänder på allt. Inte mindre än fyra tavlor kommer jag hem med, finast var den här. Juanita, ful men vacker i själen står det på baksidan. Jag tycker hon är vacker på utsidan med.

Nya lampskärmar till lampetterna hittade jag också, istället för de där vita tråkiga som följde med när jag köpte dem. Nu när det är mörkt ramar de in älgen med ett varmt mörkrosa sken som en lägereld i skogen fast bättre. 

Ett skogsfynd

I våras när vitsipporna stod i blom gick jag en promenad i skogen tillsammans med min man, vi följde en slinga tror det var fem km spåret, det röda. Någonstans på vägen passerade vi en björk som dött och tappat delar av sin bark. Mitt på spåret låg en stor barkbit märkt med rödfärgen.

Ett perfekt skogsfynd som jag absolut inte kunde låta ligga kvar och skräpa.

Att barkbiten sedan fick ligga och skräpa hemma hos oss i flera månader är en annan sak...men nu hänger den på väggen, fast bara på prov (jag tog första bästa lediga spik). Och nu behöver jag förhoppningsvis aldrig mer känna mig vilsen eftersom jag praktiskt taget bor vid den röda markeringen. 

En bra katt städar sig själv.

Små skrymslen man kan gömma sig i för en riktigt lång skön vila, det är topp. För det mesta ligger han mitt på golvet och sover på rygg som en slarvig hög smutstvätt men ibland är det ordning.

 Det är tidigt på morgonen, alla har gått och jag som redan gjort min plikt i tio hårda timmar borde skynda mig i säng men ibland är man alldeles för trött för att ens gå och lägga sig och klappa katt är nästan hypnotiskt rogivande.

Svärmor sträcker sig nyfiket upp mot havet, snart är hon där.

Sängen var det ja....

Rött ljus

Tänkte spara solrosorna till bistra vinterdagar och muntra upp småfåglarna med något riktigt gott, men jag hann knappt vända ryggen till så var de där och moffade i sig. 

Nu ett par dagar efter de här bilderna ser det ut som de har haft ett riktigt fylleslag och kastat frön och blad omkring sig. Hoppas det smakade, i vinter får de bli vanliga butiksfrön och talgbollar.

Något som jag alltid håller utkik efter på loppisar är röda ljuslyktor, älskar de flammande röda ljuset de ger och nu har det äntligen blivit lagom mörkt för att kunna tända dem till middagen. Klockan sju är ett perfekt klockslag för mörkrets inbrott, precis så borde vara året om. Det slösas något ohyggligt med ljuset på sommaren och snart får vi betala för det med mörkt redan klockan tre. Inte bra. Fast å andra sidan kan man tända sina fina ljus ännu tidigare då......och tröstäta pepparkakor.

Pumpatider

I våras satte jag massor av pumpafrön, stora halloweenpumpor och hoppades på en jätteskörd. Men det verkar inte bli mer än kanske fem halvstora pumpor.....jag har nog inte gödslat och vattnat som jag borde. Solrosorna fick all min uppmärksamhet.

Skärpning till nästa år!

 Då ska jag dessutom odla dekorationspumpor de kanske inte är lika hungriga och krävande som sina storvuxna kusiner. Så i år får det bli köpepumpor, vackra som små skulpturer, dock lite förrädiska då de kan ruttna inifrån och helt plötsligt släppa ifrån sig en stor pöl. Inte så kul om de står på ett fint träbord (jag har fortfarande märken kvar från en ovanligt nödig pumpa).   

Fredagsstäd

Fredagsstäd och dammsugning inte så värst upphetsande...

Inte ens en sprillans ny t-shirt gör det roligare, fast det är ju så skönt när det väl är gjort.

Tidningen måste man ju förstås läsa annars är det ingen mening att ha en prenumeration. Jag tar en paus och drömmer mig bort lite, det måste man också göra ibland (minst lika ofta som man dammsuger).

Jag och Jude, närmare varandra än så här kommer vi nog aldrig varandra. 

Mitt liv är här hos dammsugaren och fredgasplocket, hans där borta på andra sidan havet bland champagne och premiärer. Lika så bra, jag föredrar ändå öl. 

Ölstaket

Jag begriper inte hur ett enda litet träd kan göra så många barn. Vi har plockar och kokat och ätit och frusit in. Ändå finns det ungefär en miljon plommon kvar.

Som små rara lilaröda ägg.

Jag älskar hur den här Mårbackapelargonen intagit den trasiga plåtlyktan och det blir bara finare och finare. Ett lyckat misstag som bevisar att det är bra att inte städa för nog. 

Idag har jag legat på knä och begravt ölflaskor i flera timmar, jag gillar inramningar i trädgården och gillar även att använda mig av sådant som egentligen bara är skräp. Vi har sparat ölflaskor hela sommaren och får nog fortsätta ett tag till, knappt halvvägs har jag kommit med mitt lilla ölstaket. Med nytt grus och något grönt i rabatten bakom så blir det nog fint eller åtminstone intressant och det kan väl duga det med.

Lata planer

Jag instämmer i den övriga hyllningskören, vilken månad! Hösten kom liksom av sig och det blev sommar igen. Nu har jag ett par lediga dagar framför mig och jag ska banne mig inte fastna inne med plockstädning, nä jag har en nyköpt ask med mini Magnum i frysen och en spännande bok som båda kräver all min uppmärksamhet. Om jag dessutom byter läsplats ett par gånger under dagen kan jag nog få en känsla av att jag faktiskt inte bara latar mig. 

Sen måste jag vårda mina små blommor och låta dem doppa fötterna i hinken i tur och ordning, fullspäckat schema alltså. 

Efterlängtad post

 När jag kom hem låg ett efterlängtat brev från Västerås stad i brevlådan....

Ett brev med ett godkänt tillstånd att få bygga ett växthus. Äntligen kan vi börja! Eller vi och vi, äntligen kan snickaren få börja. Hurra! 

Nu kan jag börja smidda planer på riktigt, skrapa fönster och välja färg (hu så svårt), leta marktegel och braskamin. Och längta efter våren 2017, då jag kanske kan få börja stoppa ner små frön i krukor och driva upp dahlior inne i mitt eget växthus....Vi får väl se hur lång tid det tar att hitta fönster så det räcker hela vägen runt.

Brighton by the sea

Havet, alltid lika intagande. Särskilt tidigt på morgonen när stranden ligger öde.

Inte den skönaste strand att ligga på, men vacker. Vid stranden inne i stadskärnan och piren var stenarna klart mindre och skönare.

Vår fina dörr i tre dagar, vi hyrde ett rum hemma hos en dam med två katter och hon var så trevlig att vi blev sittande en timme vid frukosten i hennes kök varje morgon.  

Barbaras vackra bakgård där hennes katter smög omkring medan grannkatten svansade omkring på muren och spejade. Min man påstår förresten att jag pratar alldeles för mycket om katter, vilket jag säkert gör....eller kan man verkligen prata f ö r mycket om dem?

Britterna har verkligen modet och känslan för att sätta färg på sina hus och dörrar.

Ett antal flea markets han vi med bla Brighton flea market, dyrt men roligt att gå runt och kika. 

...och bli kikade på...

Afternoon tea är ett måste när man är i Storbritannien, vi gick till Art deco inspirerade Metrodeco  mitt i prick efter en solig eftermiddag på en knölig strand.

Jag har rensat så många fiskmås bilder från min kamera men de är ju så gulliga :)