Norbergfestival

Det är inte bara lugn och ro i stugan som lockat ut oss i Bergslagen...

Det finns en festival här som vi gillar, lika mycket för den speciella miljöns skull som för musiken.

Norbergfestivalen  boka in det i almanackan inför nästa sommar! 

En festival för elektronisk och experimentell musik som huserar i ett övergivet gruvområde i utkanten av Norberg.  

Mimerlaven restes 1957, härinne bearbetades järnmalmen som hämtades upp ur gruvor runt omkring, nu vaknar byggnaden till liv en gång per år och vibrerar av tonerna till mycket experimentell musik.... 

Här inne kan man lägga sig på golvet eller dingla med benen hängande över avgrunden i takt till vibrationerna.

Och för den som är modig går det att följa med upp på en guidad tur allra, allra högst upp i tornet. Det suger i magen kan jag lova! I den vita byggnaden högst upp till vänster finns ytterligare en scen och en tredje mer dansinriktad håller till i tältet till höger. De här bilderna är från förra året nu var det lite omgjort enbart till det bättre. Vill du uppleva en liten och annorlunda festival så rekommenderar jag denna!

Fånga blåbär

Blåbär är fantastiskt goda men svårfångade. Det gäller att sträcka på ryggen ibland och se sig om eller falla på knä i riset och äta direkt från busken som en björn så man inte får kramp.  

Hårt slit, liten skörd. Men blåbär flyter bra på både gröt och yoghurt så det behövs inte så många....

Nyplockade bär och vaniljyoghurt, så enkelt och gott. Och de flyter ända till sista tuggan. 

Längs med vägen där vi bor växer blommor som fjärilarna älskar, där kan jag stå länge, länge i kvällssolen och titta på hur de flyger från blomma till blomma med ingenting annat i huvudet än just fjärilar.

Mera stuga

Vi har åkt med en ylande katt (Åke tycker i n t e om att åka bil) till Riddarhyttan där min svärfar har sin stuga, här växer vindruvor ymnigt uppför husknuten.

Jag är imponerad och vill ha en egen vinranka i mitt kanske framtida växthus (vi har inte fått ja på vår bygganmälan än....) 

Efterrätten plockar man direkt från busken med handen som skål.

Och helst skulle jag vilja behålla en vinbärsklase som örhänge. Faktiskt så satt den ganska bra, det var bara att knöla in skaftet i örat och sitta alldeles stilla....och stilla sitter jag gärna efter fyra fullkomligt överhektiska nattpass på förlossningen. Mina trötta barnmorskefötter kan se fram emot sol, bad och flera lediga sommardagar nu. Skönt. 

En trotjänare

Jag älskar röda skor, röda kappor och röda handväskor. 

Och röda stövlar!

 Men inser förstås att det kan bli lite mycket tillsammans när allt går i olika nyanser. 

Så en naturfärgad gammal trotjänare som var sliten redan när jag köpte den är perfekt för mig. Passar till allt jag har. Om man tittar i min handväska så ser det ungefär ut som i en papperskorg, proppfullt med skräp, med andra ord en liten handväska är optimalt för mig, när inte mobilen längre får plats så måste jag rensa (eller så lägger jag den i bh:n så slipper jag rensa). Byta handväska är så oöverstigligt jobbigt att jag nästan aldrig gör det, då måste jag ju ta hand om alla gamla lappar, kvitton och småprylar på en gång. Varje gång jag frestas av en röd handväska så tänker jag på alla dem som redan ligger och dammar i garderoben och nä jag har redan den perfekta handväskan. Fast frågan är om jag verkligen har den ultraperfekta naturfärgade handväskan???

Kvällsrundan

Jag gillar åkrar, stora, vidsträckta och helst lite oregelbundna. Om jag går över spången från ön kommer jag strax till just en sådan havreåker, här är det bra att stå och glo i skymningen och lyssnar på rådjurens skällande. Det enda som möjligtvis stör är törstiga myggor och konstigt prassel och tassande inifrån skogen. 

Heltäckande kläder är ett måste trots värmen, helst också en hatt med flor. Att gå på skogspromenad alldeles ensam klädd i finklänning är mycket roligare av någon anledning. Det är lätt att inbilla sig att man är på väg till något speciellt och inte bara går den vanliga kvällsrundan. 

Och jag tassar försiktigt mellan raderna så att inte bonden blir ledsen för att hans skörd blir nedtrampad. 

Äntligen..

 Äntligen får man sitta här på bryggan och flämta av värme med näckrostrassel i håret.

Och måla tånaglarna så att de matchar baddräkten istället för ullkoftan. 

Vårt lilla skjulhus darrar i hettan och getingarna under taknocken kämpar för att ta sig in, myggfönster i och noga stängda dörrar. Det finns många små kryp här som vill smaka på oss.

Till sist när solen gått runt hörnet på ön så tänder vi grillen och ser till att alla blir mäta och toppar allt med chokladpudding, bästa ödesserten. 

Slarv som lönar sig...

Det växer små lila toppar i en kruka på altanen, tack och lov så verkar inte hönsen gilla dem eller så tycker de precis som jag, att de är alldeles fantastiskt vackra. Jag har ingen aning om vad det är för en blomma mer än att de kommer från lökar som jag stoppade ner i en kruka i höstas. Länge, länge såg det bara ut som enstaka små töntiga gräslöksstrån som stack upp lite halvhjärtat men till slut så blev det något väldigt vackert av dem. Vilken tur att jag aldrig vände upp och ner på krukan som jag hotade med så många gånger. En trädgård ska man uppenbarligen inte rensa för mycket i, skräp kan förvandlas till guld över en natt.  

Min fina pipranka som jag krävde upp och flyttade på har återuppstått på samma ställe, jag krävde visst inte så ordentligt. Nu ska den få klättra upp för ståltrådar som jag spänt och rama in ett stort fönsterparti. 

Det kan löna sig med slarv, en sådan tur....

På ön...

 Det hänger en guldspegel på dasset, gammal med nött spegelglas och alldeles perfekt i sin bedagade skönhet. Här sitter man med vidöppen dörr mot skogen och gör det man ska medan fåglarna kvittrar. Frihet när den är som bäst.

Före middagen får man en gin-longdrink toppad med tre blåbär. Jag känner mig alltid så nöjd när jag hinner dricka något gott FÖRE maten, allt som oftast kastas middagen ihop under tidspress och vem orkar stå och sippa på en drink då?

 Blåklockorna i bakgrunden plockade jag längs med kanten av bondens åker medan mina 12-åriga tvillingar fångade pokemon. -Snälla mamma kan vi gå upp tidigt imorgon och gå ut igen? Det trodde jag väl aldrig att jag skulle få höra... Själv älskar jag att smyga ut tidigt i skogen helst före frukost. Bästa sättet att börja dagen här ute.  

Agda

Det pågår en maktkamp i hönsgården just nu, förmodligen på grund av att kycklingarna börjar bli stora. De sitter på pinne alldeles själva och sover som stora hönor, alltså är de redo att flytta. Två får stanna resten flyttar ut på landet. Den här lilla ruggugglan, Agda står lägst i rang och gör ingenting för att försvara sig. Jag försöker tillrättavisa den elakaste hönan men jag vet inte om det går så bra. För att hon ska få lite lugn och ro får hon gå lös i trädgården för sig själv några timmar då och då. Mina två äldsta barn säger att hon är de fulaste som finns i hönsväg, jag tycker att hon är söt, fulsöt. 

Pipranka, som växer hej vilt lite här och där. Den vill gärna ta över världen.

Ibland går hon vilse och skriker på hjälp i något av trädgårdens hörn, de kommer jag som ett skott och bär hem henne i famnen. Gamla tanter ska man vara snäll emot. 

Efter nattens fasta...

Frukosten är dagens bästa mål, hungrig som jag är när jag vaknar och aldrig krånglig att åstadkomma. Godast just nu är hirsgröt kokt på hirsflingor från Saltå kvarn, den tar bara ett par minuter att koka ihop och smakar fantastiskt god med nästan vad som helst ovanpå. Här är det dadlar, jordgubbar, bipollen, solrosfrön, kokos och agavesirap. Om jag vill vara extra lyxig blir det gräddmjölk till annars får det duga med mjölk. Rårivet äpple med pumpakärnor och hackade hasselnötter är en annan favorit. Mitt bästa tips för att hacka nötter utan att det sprätter i hela köket är att hälla nötter i en liten fryspåse och ta fram hammaren. Jag har en liten rostig hammare som jag hittade ute i trädgården i en av kökslådorna nära tillhands. Saltå kvarn har även grötflingor gjorda på bovete, ful, grå gröt men nästan lika god. Och glöm inte salta, gröt utan salt smakar blä. 

En dag på vift

Skogen. Alltid lika lugn och fylld av grön livsglädje.

 Den smittar så bra och absorberar all frustration. Med kaffe och smörgåsar på ryggen beger vi oss in i den.

Följ de röda markeringarna över stock...

...och sten.

Det är som att träden kittlar varandra och fnissar, slänger kottar efter oss som går förbi och knakar lite med grenarna för att skrämmas.

Länge, länge får vi gå innan vi kommer till platsen där kaffet får drickas. 

Vi älskar skogen och den älskar oss. 

Vägen tillbaka går genom åkerlandskap. Ibland är det vinter när jag går förbi den här ladan och ibland är det höst. Eller sommar. Och varje gång jag ser den påminns jag om hur fort tiden går. Stannar en stund och tittar på svalorna som störtdyker ifrån taket och får en liten klump i halsen för att det är så vackert just nu.

När det är för fint blir man ledsen, så dumt. :) 

Och visst är vassen vacker, men jag förstår inte riktigt hur den kan växa här mitt på torra land.

 Eller var det bara gräs? 

Och sedan tycker jag lite synd om ladan en stund. Den ser så ensam ut trots all den fina vassen men jag kommer snart tillbaka lovar jag. Och för dig ladan går väl tiden ännu snabbare...

Oh la la...

Jag går runt och låtsas inte om att min semester börjar lida mot sitt slut, för det är en så himla tråkig känsla. Nä, jag är ett med nuet och varje dag är en evighet. Oh la la....  :) 

Jag kör ner fingret i varenda pelargonkruka och bjuder sedan varje liten individ på frukost, lunch eller middag. Allt efter behov.

Det är stökigt här hemma, som alltid på sommaren är man är på resande fot med jämna mellanrum. Men vi bryr oss mest om växthusprojektet nu och låtsas varje dag att vi ska städa imorgon, men det gör vi inte. Ordning och reda får det bli sedan när skolorna börjar igen. Nu är det mitt i sommaren och det finns tusen viktigare saker att göra än att städa....

Blåa sporrar

Vi har börjat riva i trädgården för att göra plats för växthuset, allt har inte riktigt gått i lås ännu men vi känner oss så pass säkra att vi börjar ordna med platsen i alla fall. Jag försöker rädda en del blommor såsom den här underbara blå riddarsporren. Och trots att jag älskar hallon så svär jag över hur de kan invadera en hel rabatt, det gäller att hålla dem instängda och inte låta dem ploppa upp lite här och där. Då står man till slut med en galen hallondjungel på halsen. 

I morgon kommer snickaren hit och hjälper oss med en ram så att vi kan prova oss fram till den perfekta platsen och vinkeln för växthuset. Sen ska vi ge oss ut på jakt efter gamla fönster med spröjs och pardörrar. I källaren står redan en hel hög fönster sedan mormors tid, redo att återupplivas. Vi ska ta hjälp med stommen, taket och att få dörrarna på plats sedan tänkte vi försöka pussla ihop resten själva.... Förhoppningsvis står det klart till nästa sommar och förhoppningsvis så älskar vi fortfarande varandra så att vi kan dricka morgonkaffet där tillsammans :) 

Åbo

Vi tog båten till Åbo för att gå på bröllop och jisses vilken solnedgång det bjöds på under resan över Östersjön.

Hela havet och himlen stod i brand, bland den vackraste solnedgång jag upplevt.

Och bröllop, också alltid så fint. Vårt brudpar kom glidande nedför en å i en roddbåt till vigselplatsen som låg på en kulle.

Efter vigseln, bröllopsmiddag ute i det fria.

 Bruden, min systerdotter i sin vackra brudklänning som hon och en vän sytt tillsammans och hennes israeliska man. Jag gillade speciellt den lilla ringen som var insydd i fållen längst ner så att kjolen hela tiden stod ut i en ring runt henne och röda ballerinaskor, som en äkta cirkusprinsessa redo att gå på lina i sin finaste klänning :)  De har träffats genom sitt gemensamma yrke, dansen, och bjöd på en egenkomponerad bröllopsdans som gick rakt in i hjärtat (jag lägger upp den när jag får bättre uppkoppling).

Bara dansen var värd hela resan och att få se en sådan vacker och speciell brud stråla.