måndag 30 maj 2016

Så långt ögat orkar nå.



Vildvuxna skogar är fantastiska men en planterad skog i snörrätta rader kan också vara riktigt magisk. Jag är alltid på jakt efter speciella platser och blir så lycklig när jag hittar något sådant här.


Göken gol knappt tio meter i från mig när jag smög omkring här alldeles ensam och jag blev så rädd att jag nästan kissade på mig. Jag brukar aldrig känna mig rädd när jag är ensam i skogen men här kändes det verkligen som att något tassade omkring och glodde på mig hela tiden.


Men det enda jag såg var fåglar och små ljusgröna flygfän som landade på mig.


Förmodligen var jag den enda läskiga varelsen i hela skogen, en medelålders barnmorska med horn. Det kan nog skrämma vilken hederlig människa som helst. Jag åker tillbaka en annan dag när jag känner mig lite modigare, jag vill se vad som finns längre in i skogen.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Vad tycker du?