Vi äter frukost ihop, hon får en rejäl skål med vatten och jag en fem-tio små knäckemackor. Jag drabbas ideligen av olika sorters knäckebrödsbesatthet och kan liksom inte sluta knapra, det är ett fysiskt beroende. Det både smakar gott, låter gott och degar sig inte i magen.
Våren i köket ligger ett par steg före den där ute.
Mitt lilla fina skåp som knappt syns under alla märkliga saker som bara måste stå framme, inne i skåpet är det nästan tomt... Min bästa egenskap är nog tunnelseende, jag koncentrerar mig på den fläcken som är snyggast för tillfället. Himla praktiskt om man inte ska riskera att städa ihjäl sig.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?