Gryningsfrid

Hönorna har äntligen kommit över sin snöskräck och tassar nu ut om dagarna och som en riktig hönsmamma njuter jag av att de får frisk luft och sol. Luften inne i hönshuset blir väldigt dammig eftersom de krafsar runt i halmen och sågspånet hela dagarna.

Deras hus ser ut som ett riktigt pepparkakshus med florsocker på, kanske ett par färgglada frisbees istället för nonstop skulle kunna fullborda känslan.... 

Nästa jul kanske. 

Just den här tidiga morgonen när jag tog bilderna var fönsterna på balkongen täckta med isrosor, så vackert, särskilt mot de tomma rutorna där jag spänt ståltråd och snören. Den här lite märkliga kombinationen med snören beror på att vår innekatt gillade att promenera omkring på balkongräcket två våningar upp (tre våningar på ena sidan pga suterräng) så vi har försökt lösa detta genom att glasa in balkongen med gamla fönster för hans skull. För att det inte ska kännas alltför instängt ersatte jag de glasrutor som var trasiga med tråd, ett evighetsprojekt som fortfarande pågår... Tyvärr så resulterade bygget i att Åke (katten) istället för att promenera på balkongräcket nu hoppar upp ovanpå fönsterna dit vi inte når och skrämmer livet ur mig. Till våren får vi därför åstadkomma något slags tak, helst ett som bara katter kan se. 

På mina jobbhelger är det alltid knäpptyst i huset när jag kommer hem på morgonen efter nattskiftet, stor kontrast mot vardagarna när jag kommer hem till kaos, borttappade läxor, skor, tröjor och varför finns det inget rostbröd. Då har jag inte bråttom i säng utan smyger gärna runt med kameran och fotar i gryningsljuset. Frid.