Jazzigt

Höst är jazzigt, i alla fall de där dagarna med färg, när höstlöven triumferar. 

Sen finns det stunder när allt är grått, så grått att man tror att det hänt något riktigt hemskt. Som när man står mitt på en enorm, ödslig parkering med ett par hundra kajor skränande ovanför huvudet och en mörk granskog ståtar med sin taggiga siluett mot den grå himmeln. Det gjorde jag i går, jösses, herregud tur att det i alla fall f i n n s färg på andra ställen tänkte jag och skyndade mig därifrån. Efter den gråchocken hyllar jag vartenda höstlöv jag ser.