Proppen

En del jobb blir liggande så länge att de till slut känns oöverstigligt att ta sig an, men så plötsligt en dag går proppen och det blir gjort (eller i alla fall påbörjat).

Jag tiggde till mig de här stolarna av min mamma för flera år sedan eftersom de bara stod och ruttnade utomhus på hennes ö. Sen fick stolarna fortsätta ruttna i några år till fast i vår källare. Men! Nu är de fixade, äntligen. Tillsammans med ett nyköpt blocketfyndat marmorbord så känns det hela som en perfekt liten grupp. Jag älskar marmorbord som får stå ute och skaffa sig lite patina och den svala känslan de har när det är riktigt varmt ute, bara att gå och sätta sig på det om man känner sig varm om rumpan.

Stolarna har fått en del nya brädor som vi strukit med järnvitrol så att de ska gråna snabbt, resten skrapade vi bara av och oljade in. Det får inte se för fixat ut hellre som ett slitet lapptäcke.

Porslinshunden har stått ute och blivit frostskadad i vinter, där färgen släppt har jag målat över med guldfärg. Nu ser den sjuk ut men får bo kvar ändå.