Jag har fortfarande en del bilder kvar från Paris som jag inte visat. En av de häftigaste upplevelserna vi (jag) hade var naturhistoriska museet: Les galeries de Paléontologie et d’Anatomie comparée. Ett helt museum proppfullt med blanka, vita skelett och en massa franska skolbarn som sprang omkring och viftade med skolpapper. Alla barnen pratade flytande franska, förstås, jag blev djupt imponerad och hade gärna tagit med mig ett par stycken hem. Ja att de var där var förstås bara tur.
Allt var så vackert golvet, taket, montrarna och hur de arrangerat alla skelett.
En överväldigande mängd.....tänk om han plötsligt sänker armen och manar hjorden framåt.
Alla såg så taggade och redo ut trots att de var så döda.
Jag hoppas verkligen att det här var apor och inte små söta franska skolbarn.
En gammal fransk skolfröken läxar upp en olydig elev.
Aha! Det är så de ser ut, man undrar ju liksom. Fast jag fattar ändå inte hur de drar in huvudet i skalet, borde inte fästet till halskotan sitta längre in?
Skogens konung!
De här bilderna gör inte alls museet rättvisa, åk dit istället. Då kan ni ju passa på att se Paris också.
Vi blev så överväldigade att vi fick blodsockerfall nästan på en gång, men vi bet ihop och tog oss runt. Nästa gång jag tillagar kyckling här hemma så ska jag banne mig inte stycka den, jag ska skrapa köttet från benen och putsa upp kycklingskelettet så att det blänker. Sen ska jag starta min egen lilla filial här hemma! Kommer ni???
