Att umgås med mina tonårspojkar är ibland som att resa tillbaka i tiden, plötsligt minns jag hur det var i skolan. Den enda kontakten jag hade med pojkar bestod i att bli retad och lite för omilt knuffad, den fysiska styrkan låg några steg före förståndet.
Mina tonåringar vill dessutom vara med och bestämma hur det ska se ut här hemma, skitjobbigt.
Jag ställer fram och han (14-åringen) tar bort. -Sluta pynta på kaffemaskinen mamma! Jag kommer bara välta ut burkarna, det vet du ju. Det är en fälla, jag vet det, du gör så här för att jag ska välta ut allt och behöva städa hela köket!
-Självklart älskling visst gör jag det med flit men det är för att du ska få träna upp din finmotorik och komma i kontakt med dina känslor. (slänga in något som har med känslor att göra så orkar de inte argumentera mer...).
Burkarna åkte undan, men i morgon ställer jag nog dit dem igen.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?