Ett löfte

Jag skäller inte så mycket på min man, men jag förmanar honom ganska ofta. Det känns som att jag är den som vet precis hur det borde vara, för det mesta. Men i morse när jag stod och inspekterade hans tandborste så kände jag att nu måste jag nog backa ett steg. Han sköljer inte av sin tandborste tillräckligt noga för att jag ska vara helt nöjd. Jag tycker att man ska skölja tandborsten under en hårt rinnande stråle i ungefär 15 sekunder sedan ska man inspektera noga mellan stråna för att se att det blivit helt rent från tandkrämsrester. Men han gör uppenbarligen inte så. Fast när jag stod där och sköljde av hans tandborste på rätt sätt så kände jag att det här kanske inte är rätt väg att gå. Om några år så kan det här blir en drift som jag absolut inte kan stå emot.  Jag kanske till och med börjar ta mig in till grannarna för att kontrollera deras tandborstar och det känner jag att jag inte riktigt har tid med. Så från och med nu så ska jag aldrig mer säga något om andras tandborstar eller stå och skölja av dem i hemlighet. Tio fingrar upp till gud (eller i alla fall nio...).