söndag 16 juni 2013

En köttvev


En sådan här köttvev har jag vuxit upp med. I mitt hem skar man inte upp brödet med en vanlig kniv utan vi vevade till oss perfekt skurna brödskivor. Kanske berodde det på att min pappa bakade allt matbröd och han gillade välgräddat bröd med stenhårda kanter. Dessutom förvarades brödet på högkant i ett skåp och blev hårdare för varje dag som gick. Limpa var det mest ljuvliga jag kunde föreställa mig, lena, mjuka och helt släta. Våra grannar åt limpa, Skogaholmslimpa. Jag gick dit ibland och tiggde till mig en smörgås, det gillade inte deras barn.... -Får inte du någon mat hemma eller? Jag skämdes men kunde inte motstå att smyga mig dit om och om igen för limpans skull.
Att skära upp stenhårt bröd med en skärmaskin när man är liten är svårt, ibland fick jag äta blodiga smörgåsar. Som vuxen kan jag inte riktig begripa att mina föräldrar vågade ha den framme, jag har skrämt upp mina barn ordentligt för säkerhets skull.
Lite rädd är jag för dem fortfarande, min egen skärmaskin får stå i ett skåp och ska bara användas till stekar. Hade med mig perfekt skurna tunna, tunna köttskivor till ett knytkalas härom veckan, utan en endaste droppe människoblod.

1 kommentar :

  1. Haha! Min pappa bakade också bröd. Med stenhårda kanter, som din. Vi hade någon annan sorts skärmaskin minns jag. Den var också livsfarlig! Den fick jag inte använda så ofta tror jag. Jag älskade att gå hem efter skolan, med en kompis vars mamma bakade mjukt saftigt bröd som alltid fanns hemma och jag mumsade glatt tills jag skämdes! Så det kan vara!

    SvaraRadera

Vad tycker du?