Jag fick en kartong med halva och trasiga marockanska kakelplattor av en vän som förstod att de var för fina för att kastas. Verkligen! Nu ligger de på rad nedanför stentrappan vid entrén och livar upp allt det grå.
Även om ett hörn fattas så är dom fortfarande fantastiskt vackra, jag längtar tills jag får se hallen där resten av plattorna ligger.
Idag försökte jag avstyra ett låtsas slagsmål mellan mina två äldsta barn, Casper (14) och Elliot (12) innan det gick överstyr, mina protester mötes av att den äldre sonen sa - men mamma oroa dig inte, som storebror måste jag visa att det är jag som är flockens alfahane så det här är helt naturligt beteende. Det lät rimligt i mina öron så dom fick hållas för den här gången.
Jag visste det! Ha!
SvaraRadera(PS! Kom i början av nästa vecka. Då tänker jag vara piggare)