Tack mormor!

I går fick jag ta på mig min mormors gamla silverklänning och gå på finfest, en akademisk högtid som hölls av Mälardalens högskola, mannens arbetsplats. Kanske inte världens roligaste fest men god mat och vackra klänningar. Jag lyckades genomföra en hel måltid utan att spilla eller vända gaffeln åt fel håll, kanske därför jag haft så ont i huvudet i dag.
Den här klänningen är ett utmärkt exempel på att det aldrig är onödigt att köpa en vacker klänning. Själv använde mormor den aldrig, men jag älskar den och har hittills haft den två gånger. Förutom att den pressar fram små mystiska köttveck ur armhålorna så är den perfekt.