Salamandern

Just en sån här liten svart salamander har vi, men vår är inte så där tam. Han får panik bara man lyfter ner honom i hans lilla matlåda. I den ska man ha en skvätt vatten från akvariet och det enda han äter, frusna mygglarver. Kanske är det anblicken av larverna som ger honom panik inte våra händer. Ibland fuskar jag och släpper ner en död fluga i hans akvarium, jag tror att han gillar variationen. Flugan tar han i ett nafs sen sitter han stilla på botten och sväljer flera gånger. Varje gång han sväljer åker ögonen in en liten bit i huvudet och sen ut igen. Ibland får vi ögonkontakt genom glasrutan, om jag flyttar mig följer han efter med blicken. Då skäms jag över att hålla honom instängd, kanske borde han släppas fri eller så kunde jag lägga mer tid på honom. Tämja honom och göra hans liv lite roligare. Men hur förgyller man tillvaron för en salamander? Om jag trodde på reinkarnation så kunde jag kanske vara busig och skicka honom vidare med lyckönskan om ett bättre nästa liv. Som tur är så tillhör han ett av barnen, han får roa sin salamander själv jag har annat att oroa mig för.