Ibland vill jag verkligen vara världens bästa mamma och just idag var en sån dag. Går upp med intentionen att idag när jag är ledig så ska mina barn få en extra god frukost innan dom går till skolan. Pannkakor, det gillar alla fyra och det är ganska jobbigt att ställa och steka till fyra hungriga barn klockan sju på morgonen. Om jag gör det så är jag verkligen en fin mamma. Jag steker och steker och får den förväntade och välförtjänta uppskattningen vartefter dom kommer in i köket. Först går det bra dom äter och det enda som hörs är ljudet av små tuggande barnamunnar. Sen händer det som inte får hända, två barn sträcker sig efter hallonsylten samtidigt. Så trots min ansträngning blir det som vanligt, 2:an och 4:an börjar skrika och fräsa åt varandra. Den som fick tag på hallonsylten först vägrar att ställa tillbaks den på matbordet trots att det ligger en stor sylthög på hans pannkaka. Jag får bända loss burken samtidigt som jag blir dissad som världens sämsta mamma. När jag vänder upp den sista pannkakan speglar den perfekt mitt tysta vrål. Varför lönar det sig inte att vara god?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?