En mustoalett

Den här stackars fåtöljen har ingen riktig plats i vårt hem, nu står den på glasverandan men där står den mest i vägen. Den är otroligt skön att sitta i särskilt om man tänker sitta länge och måste kunna byta ställning och halvligga på olika sätt. Fåtöljen stod hemma hos mig när jag växte upp och är förstås full av minnen. En gång när jag var ungefär tio år så sjönk jag ner i den med en synål rakt upp i hälen. Det gjorde så ont att jag blev sjöblöt av svett och fingrarna gled av nålen när jag försökte dra ut den men när jag torkat av handen mot tyget några gånger så fick jag bättre grepp och kunde få ut den. När jag och min lillasyster var sams så fick vi precis plats i fåtöljen båda två och om vi blev osams så var den tillräckligt stor för att kunna slåss i utan att vi nödvändigtvis trillade ur.
Sen har den gjort några år i vår sommarstuga, där har en mus använt den som sovrum och toalett under några vintrar. Nu står den hemma hos mig och borde kanske kastas, mest pga att musen inte kunde låta bli att kissa på den. Men jag har svårt att skiljas från fåtöljen, gillar färgen, komforten och fram för allt alla minnen som finns i den. Om jag kastar fåtöljen så vet jag att jag kommer att ångra mig så den får nog stå i vägen ett tag till och om en fem-tio år så börjar barnen flytta hemifrån, då kanske någon av dom kan förbarma sig över den.