Förlåt att jag lurades

När jag hittar fina, döda insekter så sparar jag dom, för länge sen gjorde jag tavlor/installationer med dom. Nu sparar jag dom i fall jag vill börja med det igen eller bara för att dom är roliga att titta på.
I går hittade jag en stor svart skalbagge som låg på rygg i gruset. Mitt i vintern! Död förstås och den fick sin plats bland några trollsländor i glaskåpet. I morse skrek ett av barnen på mig, skalbaggen var visst inte död för nu låg den på rygg och sprattlade med benen. Jaha, baggen befann sig i dvala och nu har jag tinat upp den. Tur att den var yrvaken och snubblade så att vi slapp ha den springande omkring i huset. Eftersom resten av familjen satt i bilen och väntade på oss så kom jag inte på någon bättre ide än att skrapa ner den i ett glas och släppa ut den utanför dörren. Hoppas den kan somna igen.
Mannen tyckte att jag skulle ha lagt den i kylskåpet så att den kunde ha haft en chans att återgå till dvala. -Nu har du dödat den stackars oskyldiga skalbaggen, den fryser nog ihjäl precis just nu. Förlåt då, jag har svårt att se skillnad på om skalbaggar är döda eller bara befinner sig i dvala, tillstånden är förvillande lika. Men nästa gång jag hittar en "död" skalbagge och det visar sig att den bara sov så lovar jag att låta den krypa runt i kylskåpet först innan jag bäddar ner den i en tändsticksask och låter somna i frysen.