Bort

Nu packas julen ihop, jag blir svartsynt och tänker samma sak som varje år. Kommer jag att finnas här till nästa jul, kommer jag att kunna sätta ljus i adventsljusstaken och hänga glitter i granen?
Jag är frisk som en nötkärna och är inte heller olycklig men blir alltid nostalgisk och lite deppig så här års. Fast när barnen piper -ååh måste vi ta bort julgranen, är julen slut nu? vad tråkigt allt känns, så blir jag käck och säger -ja men tänk vad skönt nu väntar vi på vårsolen och påsken, eran födelsedag och det är skönt med vanliga dagar också annars kan det ju aldrig bli fest igen. Jag har inget emot vanliga dagar men jag vill inte tänka på döden och det gör jag när jag packar ihop mitt julpynt. Fast det går över fort som tur är och jag har ju min D-uppsats att tänka på, den ångesten känns mer verklig och lätthanterlig. Min svarta säck blir nog aldrig helt tom.
-När jag var liten så sa min mamma att alla människor har en svart säck som dom lägger sina sorger i, sen när man är ledsen då tar man ofta fram det man har i sin säck. Efter det hade jag mardrömmar i flera år om en stor svart säck med en liten hamster i. Hamstern kunde inte komma ut hur gärna jag än ville och när jag vaknade så grät jag alltid. Den är nog fortfarande kvar i säcken, min lilla hamster (förträngda obearbetade sorg). Undrar om hamstern hänger ihop med julpyntsseparationsångesten?
Må 2012 bli året då jag befriar min lilla hamster!!! Tjoho -