Vänta på mig! Jag vill också följa med, vart ska ni? Åker ni utan att ta farväl...?
Det här är hjärteknipande, fast jag blir också glad. I år har dom flugit rakt över vårat hus om och om igen. Ifall jag skyndar mig ut på balkongen när jag hör det första skriket från fåglarna så hinner jag precis ut och om jag står på tå så kan jag nästan stryka fåglarna över magen när dom far förbi. Det känns som att jag borde följa med men jag har glömt bort hur man gör när man flyger så jag får avundsjukt stå kvar...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?