Mannen tränar inför sitt maraton och har just sprungit 2,8 mil tillsammans med en vän. Jag är lite störd för att han varit borta i flera timmar medan jag har lagat mat och nattat barn....
Jag -Gick det bra? (underförstått, du kan inte vara lika sliten som jag är...)
Mannen -Ja (underförstått, klart det gjorde, jag är ju så himla vältränad)
Jag -Han som du springer med, har han sprungit någon mara förut? (underförstått vem av er är galnast?)
Mannen -Han har sprungit sju stycken. (underförstått, han är min idol, jag är hedrad som får springa med honom)
Jag -Oj är han skild (underförstått, det borde han vara)
Mannen -Nej han är fyrbarnsfar precis som jag fast med en nyfödd bebis (underförstått, vad klagar DU för?)
Jag -Oj är hon muslim hans fru? (underförstått, en vanlig svensk kvinna brukar inte ge sin man så där mycket eget utrymme, särskilt inte när man har en liten bebis.)
Mannen -Nej hon är en vanlig, svensk kvinna (underförstått, du borde uppmuntra mig, inte ge mig dåligt samvete för att jag tränar)
Jag- Ha, det tror jag inte. (underförstått, hon måste vara en kuvad mes om hon tycker att det är ok att hennes man fjantar runt på maratonlopp i tid och otid)
Mannen -Jag går och duschar..(underförstått, du gör mig galen)
Idag firar vi 14 år som gifta säkert delvis tack vare att vi är så bra på att tala osanning.
Vilken tur att det bara är jag kan läsa tankar.
Hahaha...igenkänningen är total.
SvaraRadera