Osynliga mannen snålbor hos oss. Jag visste väll att han fanns på riktigt! Ett snabbt kast med vattenkannan och fram med kameran så fick jag honom på bild. Det är han som snor chips och kakor i skafferiet, häller smulor på golvet och går runt och droppar sylt i hela huset. Jag som har beskyllt barnen för det, stackars små krakar. Frågan är nu hur jag ska bli av med snyltaren? Eller om jag ska förslava honom? En slav har jag alltid önskat mig, mer än en katt faktiskt. Tänk vad underbart att alltid ha någon som fixar allt det tråkiga som måste göras och som bara bugar sig och säger javisst madam, genast madam. Problemet är bara hur man ska hålla ordning på honom. Kanske funkar det helt enkelt att klä på honom, om inte så kanske ett par knarrande skor kan fungera så jag kan höra när han kommer. I mumintrollen så hade dom en bjällra på det osynliga barnet men det skulle vara irreterande tycker jag. Hellre knarr knarr än pling plong. Vi får se, jag börjar väll med kläder och en bestämd, befallande röst (den som jag använder till barnen när dom ska lyda).
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?