Kanske inte nytt liv men nytt yrkesliv, då förtjänar fötterna nya strumpor tycker jag och när jag tröttnat på att se ut som en polkagris så kan jag byta till ett lilarandigt par. I går fick jag inviga polka-strumporna när jag gick mitt första pass på förlossningen. Innan dagen var slut så grät jag, inte för att strumporna skavde utan för att jag fick vara med om när ännu en liten människa landade på jorden. Jag tror att dom här strumporna kommer att få ett spännande liv.
Det syns ju på långt håll att strumporna kommer få det spännande. De nöjer sig inte med mindre! Fy fan vad de kommer stinka tåbira - men det är de nog bara stolta över. Typ "Här är vi. Ja!"
SvaraRaderaPassa på att gråt nu, sen kommer du vara så inne i ansvaret att det blir svårare att njuta fullt ut av miraklet!
SvaraRadera