Glasverandan

När jag blivit en gammal dam så ska jag sitta här och prata med mina pelargoner. Sånt har jag inte tid med nu men det känns bra att ha något att se fram emot. Undrar om pelargonerna också längtar efter det eller om dom fasar? Dom kanske inte vill bli tilltalade hur som helst? Men jag tvivlar på att jag kan hålla liv i dom så länge, fast med hjälp av sticklingar så kanske deras barnbarn kan få stå ut med en och annan pratstund (lite får dom väll offra när dom får bo så fint).
Nu för tiden så läser jag godnatt saga i soffan (som står till vänster bakom dörren) för 7-åringarna eller så försöker jag smygdricka mitt kaffe i lugn och ro. Sånt är också trevligt, det ska jag berätta om för pelargonerna sen när jag är gammal och inte har någon att gömma mig för längre.