Pärla

Tur att man har barn som lärt en att pärla. Tro, hopp och kärlek sitter fastkletade på väggen i trappan. Ibland släpper kluddet och hoppet börjar glida på sniskan eller kärleken kanar iväg och det händer att även tron vill lämna sin plats men då trycker man upp dom mot väggen så att dom sitter där dom ska. Sen forsätter livet som det ska, tryggt, varmt och innerligt.