måndag 31 januari 2011
Greve Draculas lampa
I bröllopspresent fick jag och min man morfars gamla lampa. Den hade legat i mina föräldrars källare i många år. Efter en hel del tjat, köp inget, ta något som ni redan har men aldrig använder, en gammal lampa går jättebra, så blev den vår. Den är så fin att man borde göra barn i den. Jag blev nästan lika glad för lampan som jag blev för min man. Vem som har haft den före morfar vet jag inte, men jag kan tänka mig att den kan ha hängt i ett slott i Transsylvanien någon gång på 1400-talet. (Ja, det var en gaslampa från början). Hur den sen hamnade i Värmland vet jag inte riktigt, ska fråga mamma. Tyvärr har dom elaka barnen haft sönder några av prismorna (fotboll) nu är dom rädda för Draculas hämnd, rätt åt dom!
Guldram med skat-sällskap
Gamla guldramar samlade jag på för länge sen, nu har alla åkt ut förutom den här som sitter på gamla snusk-toan. Barnen kallar den för det bara för att det ibland kryper upp spindlar ur avloppet och sitter i badkaret och glor. Den lilla skatan sitter i ett hörn och tänker. Han kanske är sugen på en spindel.
Var är min betjänt?
Han som lät bygga det här huset (1905), han hade en stab med tjänare. Som brukligt var på den tiden. På lite olika platser i huset finns det såna här ringklockor, en del i sitthöjd så att man inte ens skulle behöva ställa sig upp. En betjänt-klocka, ring ring-vad önskas frun? Nej, jag provar ibland men det kommer aldrig någon, inte ens en spök-betjänt. Vad det vore fint med en diskret jungfru eller betjänt som tassade omkring här och plockade och kom med mat när jag borde äta.- Sitt ner nu frun så ska jag hämta din fotpall, filt, drink, bok, chokladask allt du vill ha, förta sig inte nu, tänk på er hälsa. Jag skulle vara jättesnäll mot mina betjänter. Säga tack, bonus till jul och ledigt varje Söndag.
Ganesha-grön och falu-röd
I Indien var vi för ett år sedan, jag blev besatt, i maten, kvinnorna, kossorna, färgerna. Det fanns alltid något att titta på , njuta av eller äta på. Maten var så god att jag flera gånger ville krypa in under bordet och grina (för mycket njutning kan få känslorna att pysa över). Ett par gånger blev jag så till mig att jag beklagade mig för servitören att jag redan var gift för jag ville hellre vara kockens fru (pinsamt, sa barnen, solsting, trodde mannen). Jag såg till och med kossor som gick in på restauranger (dom hade väl hört mig grina). En sån god mat finns det inte på restauranger i Sverige att till och med kossor vill gå dit och äta. Den här guden, Ganesha fick åka med oss hem. Nu sitter han på husväggen, grön indier och faluröd-vägg, passar varandra så bra. ( Eh, när jag läser vad jag skrivit så känns det som att man kan missuppfatta mig, kvinnorna njöt jag av genom att dom hade så vackra kläder, inget annat, om nu någon trodde det...)
söndag 30 januari 2011
Tak-pynt
I tv-rummets tak kryper en docka, visste inte riktigt vad jag skulle göra av dockan som jag köpte på myrorna. Kände mig så onödig, varför köper jag (vuxna kvinna) en docka. Ibland förstår man inte riktigt hur man tänker. Efter några varv i lägenheten så fick den sin plats i taket. Vad bra att jag inte tänkte, sa jag till mig själv. Tänka kan man göra hemma och på jobbet inte i affären, där ska man gå på intuition, det blir alltid bäst!
Jesus och jag
Jag har visst hakat upp mig lite på kors(et). Kanske för att dom är så enkla, två streck. Försökte piffa upp tråk-garderoben med det här. Häftmassa är bra till det mesta som är litet. Till dom stora korsen får man ta fram hammaren.
lördag 29 januari 2011
Spritskåpet
Spriten ska man inte skryta med eller var det kanske inte skylta? Nej, skryt på och har du tur har innehållet en fin färg. Den gröna bananlikören kommer jag aldrig att dricka upp, den är alldeles för snygg (och lite äcklig). In med en ljusslinga i skåpet så blir det tivoli-stämning varenda dag. Och alla dessa små loppis prytlar som du inte kunde låta bli att köpa, stoppa in. Sen har du ett fint litet hörn som livar upp vilket dött äktenskap som helst! Jo, jag lovar och barnen blir också glada.
Vad blir det för väder?
Om man undrar det så kan man fråga bocken, om han inte vill svara så går det bra att titta på barometern som han har runt halsen. Om man nu förstår hur en sån fungerar. Vilken fantastisk ide' att göra en bock med en barometer , en bock-barometer. Ännu bättre var det att en pingstvän tröttnade på bocken och lämnade in den på deras loppis så att jag kunde köpa den. Ibland blir jag så nöjd med mina fynd att jag har svårt att hålla ögonen på vägen när jag kör hem. Det här var ett sånt fynd.- Hej bocken jag älskar dig, nästan. Du kommer att få det bra hos mig, mycket roligare än hos den där tråkiga pingstvännen som har övergivit dig. -Va dog han, oj då förlåt. Är du ledsen nu? -Ja men det går nog över snart ska du se. Som jag sa du kommer att trivas, jag hänger upp dig så fort vi kommer hem. Och det gjorde jag. Och han trivs utmärkt!
Ett vackert par
På en loppis hittade jag ett gammalt fotografi på en vacker häst och en ung kvinna. Jag tycker att den här bilden är så fin, dom är ett sånt vackert par. Hennes hår och hästens man går nästan inte att skilja åt, dom hör ihop. Hon ser nog så ledsen ut för att hon bara vill leva med sin häst, men snart är hon tvungen att välja en man. Klart att hästen kommer att finnas kvar hos henne men hon tycker inte om när någon bestämmer över hennes tillvaro, hon vill bara rida omkring på sin häst och vara fri. Eller så drömmer hon om att bli förvandlad till en häst så att dom kan rymma tillsammans och leva fria sida vid sida. Vad tror du? Hoppas dom fick ett fint liv tillsammans...
fredag 28 januari 2011
Ful-förvaring
En morgon vaknade jag och mannen och kände oss ovanligt korkade. Vi bestämde oss genast för att ta tag i garderobs-problemet. Vi behövde en ny garderob! Nu genast. Alltså skyndade vi oss iväg till Ikea och kom hem med det här åbäket. För säkerhets skull, så att vi inte skulle kunna lämna tillbaka garderoben så skyndade vi oss att skruva ihop den. Nästa morgon vaknade vi, kände oss som vanliga igen, tittade på garderoben och insåg vårat misstag. NEJ! För sent. Nu ber jag en bön till loppis-gudinnan, snälla kan jag inte få hitta en fin gammal tapet så att jag kan göra något åt den här eh mycket praktiska förvarings-historien. Helst redan nästa vecka, tack
Kyrkfönster-gardiner
När solen lyser så ser sovrumsgardinerna ut som färgstarka kyrkofönster. Från golv till nästan tak hänger dom här tjusiga damerna. Tänk om dom kunde prata, på franska i så fall, då kunde dom ju få väcka mig på morgonen. Bonjour madame, skulle dom inleda viskade, sen kunde dom tissla lite med varandra och jag kunde lyssna med ett halvt öra. Sen lite högre, madame, madame och eftersom jag inte kan någon mer franska så går dom över till engelska fast med fransk brytning. För det är så fint. You must wake upp now, madame! Då går jag upp för jag vill inte att dom ska bli arga och skrika åt mig, det är så jobbigt på morgonen.
Mormors bokskåp
Ett gammalt ärvt bokskåp som nu är fyllt med glas och ljus. Min mormor hade två av dessa skåp, men jag har bara fått tag på ett av dom(bara och bara, jag är glad att jag fick ett). Hemma hos oss lutar golven så mycket så alla skåp måste pallras upp i framkant, annars vikar dom. Tänk om man kunde lära sig att såga till små fina träklossar att ha under benen istället för ett vikt papper med lite brun tusch på. Lampan ovanpå skåpet köpte vi under en resa till Köpenhamn, vi gjorde ett besök i Christiania, där mitt på Pusherstreet bland alla haschförsäljare fanns en jättefin liten lampaffär. Lampan var ganska dyr så vi misstänker att den kanske bara var en täckmantel, den kan vara fullproppad med hasch.
Hasch-lampan
Den fungerar i alla fall utmärkt, om det är mörkt ute och man släcker alla andra lampor så blir det väldigt effektfullt, nästan som att vara tillbaka i Christiania. Fast vi var ju där med barnen, för att dom har så fina lekparker där. Fantasifullt målade och byggda av stadsdelens hippies. Lite synd var om dom som bodde där, många led av svår hosta, men det kanske var något som gick.
torsdag 27 januari 2011
No Narnia
Nej det här är inte vägen till Narnia, tyvärr. Jag önskar, men vad hjälper det, jag kommer aldrig att få kyssa prins Caspian. Men det är ett fint skåp i alla fall. Fick köpa det av min morbror när han flyttade härifrån. Då stod det i källaren och dammade, fyllt med verktyg. På toppen tronar Bedåria. Frågade en av sex-åringarna om han visste vad gubben hette, nästan en gud som börjar på B. Han gissade på Bedåria. Han sitter på sin tron, pyntad med blommor och en ljuskrans, där har han bra koll på oss och kan rapportera direkt upp till reinkarnations-kontrollanten, hoppas han plussar på lite för oss.
onsdag 26 januari 2011
Trötta lås
Så här skulle alla lås se ut, tycker jag. Mycket roligare att låsa upp en gäspande gubbe än dom vanliga låsen som vi har nu för tiden. Ett sånt här lås kan man ju ha en relation till, den enda relationen jag har till ytterdörrens lås är att jag blir kissnödig varje gång jag ska låsa upp. Men det här låset skulle ju kunna få ett namn och ha en egen födelsedag, i present skulle jag kunna köpa en fin tofs eller ett sidenband. Men nu sitter det ju faktiskt tre gubbar till och gäspar på det här skåpet samt tre lejon och ett odjur, jag tror inte riktigt att jag har ork med så många födelsedagar så dom får nog sköta sig själva i fortsättningen med. Men jag kan i alla fall hälsa på dom nästa gång jag passerar eller niga kanske passar bättre.
tisdag 25 januari 2011
Hur man piffar en magnetlist.
Drick tre öl, sätt fast kapsylerna på magnetlisten. Klart! Andra bra tips kan man hitta på inredningsbloggar.se
Iggy Pop-brickan
Ibland blir man så kär när man går på loppis, jag blir i o f s ofta det, men när den här brickan fanns där för mig så blev jag extra tagen. Vårt kök kändes genast så mycket coolare. Jag blir fortfarande förvånad över att inte Iggy Pop hänger här. Fast han skulle kanske krydda vår mat på ett lite för intressant sätt och jag som inte ens kan dammsuga efter två glas vin skulle aldrig kunna städa köket påtänd, (eller så skulle det gå jätte fort). Så i brist på gamla popstjärnor får jag väll njuta av hur färgerna piggar upp mig.
måndag 24 januari 2011
Blåögd mexikanare
Under en resa till Mexico träffade jag och mannen på den här trä-ängeln. Dom där blåa ögonen föll jag för, tycker att dom känns bekanta. Men kan inte komma på vem dom påminner om. Med hem från den resan följde även en brun/beige skalbagge ca 3,5 cm. En levande brosch, den hade små blåa strass-stenar limmade på ryggen och en liten kedja. Kedjan skulle man sätta fast på tröjan sen skulle broschen gå omkring där fastsatt i sitt koppel. Usch det vågade aldrig jag, stackars insekt men med tanke på hur många kackerlackor som vi dödade på den där resan så fick han en kunglig betjäning. När vi kom hem fick han bo i en glaskål på tv:n, varje gång vi satte på tv:n så vaknade han och började springa runt. I dag skulle jag aldrig smuggla en insekt, men alla har väll varit unga och dumma, och så ville jag ju imponera lite på min pojkvän. Det gick bra, för vi gifte oss några år senare. Pascall (skalbaggen) dog efter några månader, maten tog inte slut (en bit bark som ingick i köpet) men vi flyttade på skålen och då blev det kanske för kallt. Han finns nog kvar i en burk nere i källaren, ska se om jag kan hitta den.
söndag 23 januari 2011
Vinter picknick med husdjuret.
Min mamma har en liten ö, när hon köpte den så ingick den här undulaten i köpet. Jag har själv haft undulater och vet att dom kan vara ganska dryga, dom sjunger inte så fint men dom verkar tro att dom gör det. Men den här undulaten, hon sjunger inte längre och man kan lämna henne kvar över vintern. Ett väldigt praktiskt husdjur m a o. Idag tog vi oss ut till ön för att titta till huset, ibland får vi mus-invasion (det hade varit en mus där som tydligen gillar strössel och torkad chili). Efter fikat passade jag på att rasta pippin lite, jag tror hon gillar snö eller så var hon bara tacksam över att någon bryr sig lite. Jag gillar tacksamma husdjur, alla uppstoppade djur är väldigt tacksamma och lättsköta. Ibland funderar jag på att stoppa upp min familj, men det skulle kanske bli tråkigt i längden särskilt när man vill ha hjälp med dammsugningen.
Bambu-fåglar
En kudde har jag, med små fåglar och bambu på. Min man tjatar om att vi ska plantera ett bambu buskage i trädgården. Det vore kanske fint. Men tänk om vi blir invaderade av pandor? Paddor det har vi redan i trädgården men såna där stora vilda djur kommer nog att trampa sönder rabatterna och tänk om dom ockuperar hammocken precis när jag vill ha den. Nej, han får nog nöja sig med den här kudden, till sommaren så kan vi ju ställa ut den i trädgården.
Pastellpojken
Ett gammalt brandgult lakan fick bli en tavla, för vem kan sova på brandgula lakan? Pastellfärger och lite guld gjorde lakanet snyggare, en gammal sprucken guldram fick ett innehåll och glasverandan en ny kompis. Det händer att pastellpojken tröttnar på sitt jobb och smiter, oftast hittar man honom uppflugen på fönsterbrädan. Jag tror att han längtar ut i världen. Om han vill så får han ge sig av, det har jag sagt till honom men jag tror inte han törs. Han är nog en sån som bara drömmer....
Man tager vad man haver.
Tänk om jag hade en riktig kamera, vilka fina bilder det skulle bli.... Nu får jag hålla till godo med den här lilla plutten. Men jag har i alla fall ett kamerastativ. Fast när jag har satt fast plutt-kameran på stativet så ser det inte klokt ut, ungefär som ett kyrktorn med en badanka på toppen. Hon som håller i kameran och ser lite orolig ut, det är jag. Men det där blommiga som syns vid tummen, jag kan inte begripa vad det kan vara för något. Ett blommigt spöke kanske?
lördag 22 januari 2011
Bambi ohh lilla bambi.
När jag fyllde år så fick jag en bambi, så brun och fin. Hon bajsar ingenstans och bits gör hon inte heller, det är mer än vad man kan förvänta sig av mina barn. Eller kanske inte nu då, dom har visst börjat skolan alla fyra. I alla fall, fin är hon och glad blev jag. TACK! (Fjärilarna har jag hittat på loppis, jag är inte en sån som lustmördar insekter och sticker nålar igenom dom.)
Pytte tanten
En pytte tant sitter på badrumskranen, jag visste väll att jag skulle hitta ett bra ställe för dom små jesus-klistermärkerna. Om man sätter örat tätt intill så kan man höra henne sjunga Hosianna.....mycket vackert.
Svan vakt
Den som inte tvättar händerna ordentligt blir biten i näsan av en svan. En sån svan är bra att ha med fyra små smutsgrisar i hemmet. Undrar om jag kan lära den att skura toaletten också, det skulle vara till stor hjälp. Blommorna har en av dom små ställt dit, bra att det finns fler som gör fint.
Ett jordigt hörn.
I hemmet finns det mycket färg men här finns också ett hörn med jordfäger. Det har fått mig att upptäcka att stök syns mindre bland många färger (och mer just här alltså) , tur för mig som har så mycket stök och färg. Den här delen ser faktiskt ut som att den står hemma hos någon annan. När jag tröttnar på dom här hemma så kan jag ta en kopp kaffe och sätta mig på skänken och låtsas att jag är och hälsar på hos någon. Om jag vill ha någon att prata med så kan jag titta i spegeln och prata med hon som alltid finns där.
Sju års olycka.
I hallen har vi en vägg med spegelskärvor, den har jag försökt fota från alla möjliga håll. Nästan hopplöst, i alla fall med min kamera. Det här blev den bästa bilden, den tog jag liggande på golvet. En av sönerna såg mig och sa -ohh gud mamma jag trodde du var död, skräms inte så där. Taket som syns i spegeln målades långt innan vi flyttade in, vitt med guldprickar. Fint, finare än det låter. Med speglarnas hjälp blev hallen lite ljusare, det får väll väga upp dom sju åren.
fredag 21 januari 2011
En lampa med liggerfarenhet.
Den här lampan har nyligen fått nytt tyg på skärmarna. Tyget har suttit på en madrass tidigare men madrassen behövdes klippas isär till annat och tyget har legat på sparhyllan tills nu. Undrar om tyget trivdes bättre som madras eller som lampskärm? Två väldigt olika uppgifter, som madrass kan man få ta del av allt från hångel till att bli kissad på, en lampskärm är ju mest till pynt och det kan ju vara skönt eller tråkigt, beror på hur mycket variation man vill ha. Själv skulle jag helst vara madras, särskilt om jag får välja vem jag ska ligga med.
En bit tak.
I ett av barnens rum så flyger en thailändsk drake omkring. Kristallkronan är ärvd och har pyntats med indianfjädrar, den var lite för tam innan. Nu matchar lampan den vilda draken lite bättre.
Indian-kronan
Ja men titta den kan lysa också, va bra. Jag tror att större fjädrar på övre raden skulle vara fint. På djurparker kan man hitta roliga fjädrar. Jag har en liten påse med rosa flamingo-fjädrar någonstans, men dom hade jag tänkt ha i ett påskris. Man kan ju köpa fjädrar också då behöver man inte tvinga sina barn att krypa in under staketet till läskiga djur. Lite enklare, om nu vill ha det så.
torsdag 20 januari 2011
Klart!
Sen sätter man ihop dom och då har man fått något nytt eller kanske en släktklenod.... -Men vilken fin jordglob du har! Säg inte att du har hittat den på loppis! -Nej den har jag ärvt efter min farfar, han fick tag på den när han reste runt i Europa på 30-talet. Ärligt talat så snodde han den från ett slott i Frankrike, han jobbade ett par månader på deras vingård sen fick han sparken och då blev han sur och ville väll hämnas. Så han tog med sig jordgloben därifrån. Waoow, va coolt. - Ja, när jag var liten så älskade jag att snurra jättefort på den, fast nu funkar inte snurran längre. Men den är fin i alla fall.
måndag 17 januari 2011
Horndjur
Visst är dom fina? Dom bor dessvärre inte hos mig utan fanns på ett galleri i Amsterdam. Det finns alldeles för få uppstoppade djur i det här hemmet, inga alls faktiskt. I hallen vill jag ha en uppstoppad björn så att man ska tro att man kliver in i ett slott och inte som nu snubbla på små barn stövlar och genast konstatera här finns barn, ganska många men förmodligen inga slottsspöken. Ett par år hade vi faktiskt en spökkatt som satt i trapphuset på 4:e trappsteget. Man anade den i ögonvrån varje gång man klev ut genom dörren, både jag och min man såg den. Men nu är den inte kvar eller så sitter den någon annanstans i huset och spökar. Har i alla fall inte sett den på flera år (jag tror den försvann samtidigt som barnen började befolka oss). Däremot så har jag ett stort fint vykort på horndjuren, alltid något att glädjas över.
Kattvakt
Trappan vaktas av en katt som hör lite dåligt pga sina trasiga öron. Helst skulle här sitta ett maffigt lejon men dels så finns det nog inte riktigt plats och sen har jag inte stött på några såna sen vi byggde trappan. Men en gyllene örn på ett guldklot, det får nog både plats och ska väll gå att hitta på nån loppis.
söndag 16 januari 2011
Ynklig eller?
Stackarn han ser väldigt ynklig ut måste jag säga, men ynkligt är bra ibland för då kan vi andra känna oss desto mäktigare. Det måste kännas bra för våra gäster, när dom kommer hit så fylls dom av mäktighet, bra , vi har en gästvänlig katt med bra vibrationer. (Skönt, nu kan jag strunta i örnen det kändes lite jobbigt).
lördag 15 januari 2011
En grön man som ber.
Han är hemskt grön och jag tror att han oroar sig för att tappa tratten som han har på huvudet. Det gjorde han för ett år sen men den limmades fast igen. Det är mycket som går sönder här, tvåkomponentslim lagar det mesta. Fåglarna följde med hem från färgaffären, dom fick mig att skämmas innan jag ens hade betalat dom. Dumma fåglar, men det såg precis ut som att dom pratade med varandra och sen blev dom osams och började picka på varandra precis när jag stod i kön. Någon stirrade på mig och jag skämdes, man ska inte låta saker tänka förens man har kommit hem.
Frukten vs mikron.
Tänk i flera år stod det en mikrovågsugn här. Den passade precis in i det här utrymmet under några köksskåp. Så praktiskt och skit fult, vem blir glad av att se en mikrovågsugn? Godmorgon mikro hur har natten varit? Istället för, Hej frukter vem av er vill vara i mig i dag? Jjaha vill alla... hmm det får bli ..... Nu är det ganska krångligt att tina en lussebulle men hellre det. Frukten vann!!!
onsdag 12 januari 2011
Vem väntar i trappan?
Halvvägs upp i trappan står en docka och glor, hon ser lite läskig ut. Jag tror att hon har arabiskt ursprung, vet inte om hon är sminkad för fest eller om hon ska hålla dom onda borta med sin fjortis-makeup. Ett loppis-fynd är hon i alla fall, det är även tivoli-lampan som hon står i. Nu vet jag, hon måste vara spå-damen på tivolit, om lampan lyser nästa gång jag passerar så ska jag låta henne spå mig (bara det inte kostar för mycket).
Nu lyser det!!!
Ok, fram med handen... you will soon meet a dark stranger, be carefull my friend. Put some money in my hand and I will tell you moore....
tisdag 11 januari 2011
Pärla
Tur att man har barn som lärt en att pärla. Tro, hopp och kärlek sitter fastkletade på väggen i trappan. Ibland släpper kluddet och hoppet börjar glida på sniskan eller kärleken kanar iväg och det händer att även tron vill lämna sin plats men då trycker man upp dom mot väggen så att dom sitter där dom ska. Sen forsätter livet som det ska, tryggt, varmt och innerligt.
Välgjorda fårägg.
På min närbutik kan man köpa så fina ägg, man får välja själv och stoppa ner i en brun påse. Dom här äggen ser inte ut som vanliga ägg utan verkar vara gjorda av hönor som vägrar vara vanliga.Äggen är fulla av åsar, fåror och knottror. Missbildade säger barnen, nej det är konst säger jag, ett hantverk eller kanske snarare ett muffverk att värpa så vackert. I många av dom är det dessutom dubbla äggulor och själva ägget är så stort att det knappt får plats i en äggkartong. Anarkistiska hönor äger.
Kakelkorset
Kors är fina om man låter bli att tänka på vad dom användes till, på den tiden när indianerna bara var frön. När vi renoverade badrummet så lämnade plattsättaren ett litet tomrum efter sig som jag fick fylla själv. Elvis skulle nog gärna låna min toalett om han bara kunde....
En discoblomma.
Som en föraning om andra tider, nu blommar det på discobollen. Mitt finaste New York fynd (fast det var nog mannen som såg det först). Ett remake halsband gjort av en kvinna vid namn Anna Marcell. Det har aldrig varit roligare att gå på toaletten (det är där det blommar)!
måndag 10 januari 2011
En annan mamma.
På myrorna fanns hon, men först fick jag inte köpa henne (pga kortvarigt köpstopp). Som tur var så fanns hon kvar två dagar senare och fick följa med hem.... Fjäderhatten har jag köpt i New York åt henne, någon gång kanske jag får låna den.
Sjukhusskräp
På jobbet kan man också hitta fina saker, dom här flaskorna har kanske räddat livet på en och annan bebis, nu står dom i vardagsrumsfönstret och sträcker på sig. Dom har fått nya hattar från barnens kulpåsar.
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)