Idag var det plötsligt en helt annan sorts planet där ute. Den där mystiskt gråa, disiga byttes mot en solig och klar. Båda är fina men sol gör något med själen.... Och i mitt vardagsrum strålade en egen liten sol allt vad den orkade.
Det här korta nära döden stadiet är det sköraste och vackraste, en oaktsam nysning eller ett korsdrag så är den förbi. Man får sätta sig helt nära med en kopp kaffe och absorbera. När stunden sedan passerat, dvs när möglet på tulpanstjälkarna når över vaskanten och kronbladen blivit uppätna av katten så fiskar jag upp mina tygblommor, hänger de på tork och hivar resten på komposten. Allt har sin tid.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?