Den här tapeten, Dancing crane av Emma von Brömssen är precis som färgen rosa, den gör allt annat snyggare utan att själv blekna. Min gamla loppisfilt med sitt underbara mönster och ett av barnens små lekbord från förr, de här tre blir som ett fröjdefullt party tillsammans.
Backar man några steg så glider lite annat smått och gott in i bilden, sladden till någons dator, kattens boll och en soppåse från Olsson. Det är väl det som är livet, man är inte ensam om att bre ut sig i huset, på gott och ont. Mest gott förstås.
En mer sällsynt syn nu för tiden. Tack för Pockemon go! Jag får barndomsvibbar från mina egna sommarlov när jag ser alla barn och ungdomar dra omkring ute på gator och torg. Fantastiskt och lite märkligt, är det nu vi blir kartlagda av utomjordingar? Spännande.
Mina armar och händer svider av brännässelattacker, de kan verkligen kämpa emot. Men jag är starkare och de hamnar en efter en på komposthögen. Hallonen är också förvildade och behöver tuktas, de är inte heller så medgörliga men fina i vas så de får faktiskt följa med in.
Mina kära tonårssöner behöver träna kroppskontroll så jag låter vasen stå i trappan så att de får öva på att ta sig förbi utan att riva. Sen var det ganska fint med lite grönt här också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?