Balkongen kändes så tom och ödslig varje gång jag tittade ut, men nu är det bättre.
Min stygga katt rymde idag men tack och lov så är han inte så modig av sig utan, brukar hålla sig i kvarteret de gånger han rymt. Jag hittade honom faktiskt tack vare två skator, på långt håll hörde jag hur de kraxade och skrek åt något eller någon (de håller visst ordning i kvarteret) och nedanför gatlyktan där de satt och skränade stod han, min lilla Åke och såg förvirrad ut. Jag kände mig lite som en indian som kan tyda naturens tecken när jag hittade honom...(när jag berättade detta för min 16-åriga son så skrek han -Tyst mamma! Du är så töntig att jag nästan svimmar. -Naturens tecken! Sluta! (fast han var i alla fall glad och tacksam över att jag hittade Åke).
Jag får inte nog av dem....
...mina små gull som växer så fort, så fort.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?