Cat mode

Jag har längtat nästan hela mitt liv efter en egen. 

Men på grund av pälsdjursallergi hos min man så har det varit helt omöjligt med katt ända tills vi snubblade över ett alternativ som inte stavades sköldpadda eller ödla utan"den allergifria katten". Det finns några få kattraser som saknar det enzym som de flesta allergiker reagerar på, en av dem är Sibirisk katt. Det är inte alla som tål dem men för oss har det gått bra och jag är så tacksam. 

Inte ens när han envisas med att sova uppe på älgtrofén eller tugga i sig mina blommor blir jag det minsta lilla irriterad. Tänk om jag hade samma positiva och sorglösa inställning till allt det andra som är viktigt i mitt liv. 

Barnen, livet utan dem är förstås otänkbart ändå blir jag galen på dem nästan varje dag. Ja har man fyra stycken så får man väll kanske räkna med det... men de varken klättrar på älgen eller äter blommor de är ganska harmlösa, bara lite lata om jag tänker efter. Och mannen, han får alldeles för mycket skäll fast han nästan aldrig latar sig (men han får pussar också). Listan kan göras lång: huset, jobbet, handla mat nu igen. Jag borde överföra min inställning till katt på resten av tillvaron. 

Åke kan inte få all stjärnglans även om han är värd det.