Mina hönor gör mig alltid glad och de kastar sig glatt över all mat jag bjuder på. Alla matrester, med få undantag skrapar jag ner i en skål åt dem, det kan bli lite märkliga blandningar, en halv pannkaka med grädde och sylt, en grötklick, ett päronskrutt och ett pat slevar bönsoppa. Men de bryr sig aldrig - allt går ner med stor iver. Hon den gråa, med banditmasken av skrynkligt skinn heter Agda. Mina barn hånar henne och påstår att hon ser ut som en dammråtta, jag tycker att hon är underbar.
Vaniljyoghurt försvinner också i ett nafs och vem blir inte glad av en yoghurtkladdig näbb?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?