Dominohöns

Barnen är hemma mitt i veckan, de har ledigt på grund av studiedag. Solen glittrar på oss och vi sätter oss ute med vårt dominospel. 

Nyfikna och alltid hoppfulla om att de ska bli bjudna på något gott klampar hönsen ogenerat in på spelplanen. 

En bra sak med att vara vuxen, nu finns det inga föräldrar som säger till om att djur är förbjudna på matbordet. När jag var liten smög jag med mina hamstrar, kaniner och möss,

 alla måste ju få vara med. 

Tydligen kan man spela olika sorters spel med dominobrickor, det hade jag ingen aning om. Vi provar en sorts patiens som heter De sju tornen, gör sju högar med fyra brickor i varje hög. Den översta brickan i varje hög läggs med ögonen upp, sedan går spelet ut på att två brickor skall paras ihop så att de tillsammans bildar summan tolv då får de läggas åt sidan. Sedan vänds nya brickor upp i de högar som tappat sina brickor. Har man tur går spelet ut och alla brickor går åt har man otur så har man i alla fall fått träna lite huvudräkning. En variant är att man tävlar mot varandra och sparar alla brickor man får ut i en egen hög, då gäller det att räkna snabbt.....

Självklart bjuder vi våra utsvultna vänner på mat, halva nöjet med att spela på hönsens baksida är ju att de kommer och klampar runt på bordet. 

Två lite rädda och en som blänger. 

Alla hönor är inte lika framfusiga, våra gamla tanthöns tar det lite mer försiktigt och får bli handmatade.