Nu när det är sommar önskar jag att mitt hus låg mitt i skogen, en oändlig skog. Mitt finaste rum som aldrig behöver tas om hand eller städas. Där kan jag bara vara jag.
Jag är mera skogsdjur än vattendjur, även om jag älskar sjöar och hav så har jag hellre mossa i håret än sjögräs.
Det finns ingen skog som är bättre än någon annan, alla är vackra. Det lilla i den och det stora. De spretiga, vassa döda träden och de frodiga, levande.
Ibland får jag med mig ett sällskap på vägen men för det mesta går jag runt här själv, vilket som är lika bra. Men skogen känns mer förtrollande när jag går där alldeles, alldeles ensam. Eller är man någonsin helt ensam i en skog, om jag lyssnar noga hörs det nästan jämt små ljud från någon som smyger, prasslar eller viskar.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?