Igår kväll slog den första vallmon ut och jag blev lite kär igen.
Blomman är enorm och färgen så intensiv att det ser nästan ut som att den glöder i skymningen...
...och tunna, pappriga blad som fladdrar i vinden har den.
Jag kan verkligen fastna hos blommorna, som en humla hovrar jag runt dem och försöker suga i mig all skönhet.
...knopparna är nästan ännu mer fascinerande, päls har de. Klappar man de medhårs så känns de nästan som små möss som ätit alldeles för mycket mat.
Om man är sugen på te med lite extra sting så går det tydligen utmärkt att brygga te på frökapseln om en tio dagar eller bara tugga i sig hela frökapseln om man nu är våldsamt sugen på opium. Själv tycker jag det räcker med att titta ner i det röda gapet en liten stund för att bli yr och se röda fläckar överallt.
Och snart kommer det fler, hur ska jag hinna med?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?