En del saker förstår man inte alls. Medan vi åt vår lunch ståendes på trottoaren mittemot så sprang hon in och ut ur affären med sin lilla gröna vattenkanna. Noga, noga vattnade hon stenkanten på trottoaren, inte gatan eller trottoaren utan bara just stenkanten. Kanske älskar hundarna i kvarteret att kissa på stolparna eller vill hon att det ska växa mossa just där i gliporna runt stenkanterna? Eftersom vi glömde fråga så får vi aldrig veta varför hon vattnade så envetet och noggrant och det var egentligen inte intressant. Utan att hon gjorde det räckte, hon bjöd oss på en mycket avkopplande lunchunderhållning. Jag saknade bara musik till så hade det varit ett perfekt litet ögonblick. Nästa gång vi äter lunch där på den lilla gatan i Paris ska jag filma, hon vattnar garanterat trottoaren minst en gång om dagen.
Kan vara något judiskt, kanske? Fast det är roligare att inte veta...//Cina
SvaraRadera