Kanske inte direkt Murmansk men ändå stort, betonggrått och slitet. Efter en tur till godisaffären får man med sig barnen nästan var som helst. Jag ville visa dem min favoritvägg i hamnen och passade på när de hade påsarna fulla med godis. Hamnen i Västerås verkar föra en tynande tillvaro, den är fallfärdig och ful på ett väldigt attraktivt sätt. Jag skulle vilja gå runt här i timmar men vågar bara stanna korta stunder, det är för läskigt här.
Just hon den här blåhåriga kvinnan tycker jag är så underbart vacker i just det här stadiet av förfall. Jag får passa på att hälsa på henne ofta, innan hon vittrar bort.
Du är ju så himla cool, du bara släpar med dig en lampa och svanen och drar och fotar :) Kanon!!
SvaraRaderaTack! vad gullig du är : ) Man kan väl säga att jag är lite besatt av fånga de tillgjorda ögonblicken.... Kram Sanna
RaderaUnderbart! Beundrar din kraft att dona och trixa!
Radera