När det inte blåser halv storm där ute så står det ett litet gäng granar och vaktar vid entrén.

Men ganska ofta får jag gå runt och leta efter granar som gett sig av och/eller ställa upp de som svimmat omkull. Krukor går i kras och och ljuslyktorna rullar omkring, jäkla ovädersvinter.

Min plan var att det skulle komma upp en fin mosskrans på ytterdörren men jag har inte fått någon gjord trots att jag både plockat mossan och fixat stomme. Så tills vidare har jag hängt upp min gamla halmstjärna, den duger den med.

Insidan av dörren fick visst ett par svarta ögon och inte är de glada heller.... Det här med att ställa fram/hänga upp något ska ju helst göras med lite eftertanke och involvera ett par tre steg bakåt och en stunds betraktelse så där på lagom håll. Inte bara snabbt fram med tejp rullen och sen iväg med nästa grej i högsta hugg.

Jag avskyr stirr ögon, tom ett kvist golv stirrar för mycket för mig. Men om jag bara tittar på en stjärna i taget så ser det bättre ut för det är just kombinationen rosa och svart som är så fin.

Jag borde nog flytta ner dem under fönsterrutan eller nja, de får nog sitta annars måste jag böja på nacken för att ens se dem när jag ska in eller ut.