Visset

Apropå blommor som får stå och vissna...fast de här luktar än så länge bara dammigt hö och de är fortfarande fina. Jag tycker om SÅ mycket och har svårt att separera från saker. Min dröm är att äga en gammal hangar där jag kunde spara allt. Tänk att få gå där längs hyllorna och titta på gamla grejer och minnas. Ett alldeles eget minnes palats eller museum, fast bara för mig. Men jag skulle nog vilja ha någon som gick där och plockade lite och dammade och höll ordning. Någon väldigt gammal person som hasar fram sakta, sakta längs med gångarna. Som vet var allt ligger fast bara om han/hon får tänka efter väldigt länge. Ett ställe där hasandet smittar av sig till lugn...och ro....
Faktum är att jag till och med har svårt för att separeras från varje dag, jag vill inte gå och lägga mig. Det känns alltid som att: nu är det slut, festen är över, roligare än så här blev det inte idag. Men jag kanske inte är klar, jag kanske har mer att tilläga till just den här dagen. Vem bestämmer att det är slut? Tänk att få bestämma själv hur länge dagen räcker. Då skulle mina dagar nog aldrig ta slut.